joxliveinairobi

"So give me something to believe,

because I am living just to breathe."

Kom på att mitt resonemang när det gäller "har inte tid att skriva fler bloggar innan hemfärden, de får komma i efterhand" inte riktigt går hem - eftersom att jag antagligen efter hemkomsten lär ha förträngt en hel del av vad jag gjorde under min sista tid här. Plus att jag känner behovet av att ha mina slutliga veckor i Kenya dokumenterade så gott som jag kan, känner jag i detta nu att jag lika gärna kan skriva ett par rader igen. Borde kanske egentligen skriva på mina slutuppgifter i alla ämnen, men äsch, bloggen är roligare att uppdatera, tänker ta det sista i skolan med en rejäl nypa salt - för man lever bara en gång, och man studerar bara ett år utomlands en gång i sitt liv, i alla fall för min del. Det är så svårt att ta in att det absolut bästa året i mitt liv än så länge, lider mot sitt slut. Men som Bertil säger där hemma, så handlar det inte om vart man befinner sig i livet, för lycka går att skapa sig oavsett vad, och det tror jag på. Så länge man har rätt inställning till saker och ting tror jag att lyckan bara är, och att den går att skapa vare sig man är i Nairobi eller i Falkenberg. Den inställningen till livet, ska jag komma hem med i bagaget.

Vecka 20, alltså förra veckan igen, inleddes med att kolla på "sagan om ringen två" i tv-rummet. Lisa som tidigare bara sett första filmen i trilogin skulle denna kväll få skåda nummer två med ett gäng andra tjejer, men eftersom att ingen av oss andra kunde hålla käft under filmens gång slutade det med att hon gav upp hoppet om att hänge med och lämnade rummet... Tisdagen nästa dag blev det dags att klippa sig, aldrig tidigare har jag i mitt liv vågat lägga saxen i handen hos en outbildad kompis eftersom att mitt hår enligt mig är heligt, men - för att chansa lite här i livet, så fick Lisa denna dag äran att klippa mig. Det slutade med att längden var välbevarad, och att håret fick lite mer liv av uppklippningen och snedluggen, så resultatet blev faktiskt godkänt helt klart. Samma kväll regnade det något otroligt, till och med så mycket att det på två ställen i mitt tak regnade in... För att förhöja stämningen denna kväll fick jag och Samuel för oss att blanda upp ett par drinkar med novida läsk och kenya king, plus att natten slutade i massa älskade deep-talks. Onsdagen innebar för min del lite pluggande, pratade även denna dag med geografi lärare Rosie som gick med på att min slutuppgift i kursen fick vara skriftlig istället för muntlig, anledningen till att jag ändrade detta är för att jag samma vecka som min tänkte redovisning skulle vara har jag dagen innan en muntlig debatt i u-landskunskapen, som jag känner att jag behöver lägga ner min själ i.

Torsdagen denna vecka kom den döva och stumma sytanten tillbaka med det färdiga klänning resultatet, måste säga att jag blev riktigt nöjd med både den lila och den röda klänningen! Riktigt kul att sy upp kläder som blir som man själv tänkt sig och som man själv vill ha dem, ibland önskar jag att jag var lite kreativare så att jag hade kunnat sy själv, men men, vem vet i framtiden kanske. Den senaste tiden har inneburit mycket sömn för min del, vet inte varför - inser att pappa har rätt i vad han säger om hans uttalande "ju mer man sover, desto tröttare blir man", har lärt mig på sistone att det stämmer, så numera försöker jag ändra min nya sova mycket vana till att återgå till en normal dos sömn varje natt, men det är ruskigt svårt särskilt efter en hel skoldag då en quick-nap på sängen är lockande... Jaja, vanor är väl till för att ändras antar jag, speciellt de dåliga.

Fredag, vilket är lika med - ännu en avklarad skolvecka, allvaret utbyts mot frihet i form av helg! Denna kväll skulle enligt planerna spenderas ganska annorlunda jämfört med de vanliga utekvällarna på klubbarna i stan. Nämligen, att föra på självaste Hilton Hotel i down town! Inbjudan kom från ISK eleven Mark från Holland, även känd som 6:am dj'n. Vi minglade runt något bland alla andra internationella elever, room service kom in med x antal utsökta pizzor for free för våran del. Strax innan det var dags att dra sig tog jag och Mickan hissen upp till den absolut högsta våningen, något vingliga som vi var vid detta laget klättrade vi upp på en brandstege som tog oss till ett runt rum, vart man än vinde blicken såg man Nairobi by night, den utsikten kommer jag aldrig i mitt liv att förtränga. Bussen tog oss något senare mot det nya utestället The Loft, som ligger precis ovanför Blue Times. Denna kväll var det ett event sponsrat av Safaricom, The Loft är inte det till ytan största utestället i Nairobi vilket resulterade i att det denna kväll var extremt fullproppat med folk, det fanns inga sittplatser lediga, och dansgolvet fick man knappt heller plats på... Kul att ha checkat in ett nytt ställe, men med tanke på omständigheterna drog jag och A-K oss en våning ner till Blue Times för att chilla lite istället, där slog vi oss ner i en soffa med Emelie, Linnea och Jacob.

Vet inte riktigt vad som hände med mig denna kväll, men fick otroligt ont i magen efter ett tag, så jag ringde boardingen som skickade en buss för att hämta hem mig någon timme tidigare än planerat. Medan jag väntade på bussen gjorde Linnea och Emelie mig sällskap, vi satte oss ner på en trottoarkant precis utanför Blue Times. Rätt var det var rullade en buss upp och parkerade ett par meter framför oss, ett fönster i den dras undan av en äldre kenyansk man, som sedan lyfter fram en kamera och fotar oss riktigt odiskret eftersom att blixten var på. Sedan tillägger han orden "spread your legs girls", och okej - visst, ibland får vi ungdomar skylla oss själva som bär klänningar som slutar en decimeter ovanför knäet, men vafan, ofta han säger så för det! Jag blev riktigt förbannad och kunde inte blunda för den kränkning jag kände, så jag gick fram till mannen och sa åt han att dra åt helvete och radera bilderna. Det slutar med att han kommer ut ur bussen, ett tiotal andra manliga kenyaner omringar mig och mannan som mun käftar, de ber mig att lugna ner mig, jag är lugn men tonen kanske inte lika så. Mannen försöker skylla ifrån sitt beteende mot oss på landets kultur, jag känner att visst ligger det lite i det, att män i Kenya behandlar kvinnor annorlunda än män i Sverige - men det betyder ändå inte att det han gjorde var okej, och det ville jag att han skulle veta. Till slut får jag kolla igenom fotona på hans mobil, han raderade och jag var nöjd, det bästa utav allt var att männen som omringade oss totalt stod på min sida i fighten. Okej, visst, man kanske inte ska ställa till "scener" sådär, men jag var tvungen - nu har han i alla fall lärt sig en läxa, som han inte hade lärt sig om jag inte gjort ett litet uppror.

Nästa dag, alltså lördagen vecka 20, drog jag och ett gäng tjejer down town till biashara street (allmänt känd som Nairobis tyg gata) för att inhandla lite. För min del blev det 4 kikoy sjalar, och ett kanga tyg som jag i affären Lex LTD sytt upp till en långklänning, resultatet ska hämtas en vecka senare, är lite spänd på att få reda på hur den kommer att bli, har alltid velat ha en långklänning ända ner till fötterna, men har aldrig tidigare i mitt liv köpt en, så jag tänkte passa på att göra det här, kommer att bli en perfekt sommarklänning hoppas jag! Efter att ha besökt tyg gatan drog vi vidare mot City Market som ligger precis i närheten, där kan man hitta allt mellan himmel och jord - för min del blev det ett antikt armband med lite olika berlocker på. Lördagskvällen spenderades i skolans tv-rum tillsammans med Adi som kom på besök, vi kollade till och från en del på Eurovision Song Contest, men även på ett par gamla Gossip Girl avsnitt, Adi har nämligen aldrig sett det, så vi kände att han har missat något i livet som vi introducerade för honom.

Söndagen inleddes något segt konstigt nog, känner att man borde vara pigg efter att ha kunnat sova ruset av sig utan att ha varit ute sent kvällen innan - men den teorin funkar verkligen inte för mig, vet inte varför, men jag är ändå trött... I alla fall, denna dag tog vi en "mat" som jag numera lärt mig att förkorta ordet matatu till, till Yaya Center endast tio minuter ifrån skolan. Masai marknaden väntades att besöka denna heta söndag, där köpte jag lite afrikanska saker såsom en del armband, en tavla och en tusker t-shirt (extremt turistigt, jag vet, men ett måste att komma hem med). Måste tillägga att masai marknader kan vara det värsta jag vet, sjukt drygt att alla är så äckligt på, men men - sista gången jag sätter min fot där säger jag bara. Efter att ha genomlidit en tid på masai marknaden gick vi in på köpcentret, där kollade vi upp om vi kunde få ha 46 kilo på planet hem, och det gick tydligen bra enligt Kenya Airwaves, men vi kan få problem när vi byter och åker sista biten från London till landvetter, men det får man väl handskas med då. Sedan gjorde jag och Linnea en liten impulsgrej att ta hål i öronen, blev ett hål för vår del i det högra örat, rätt långt ut på öronsnibben, ja hur man nu ska förklara det. Just nu har jag en liten smärta i mitt nytagna hål måste jag medge, men håller tummarna för att den snart ska gå över. På eftermiddagen tog jag och Mickan en City Hoppa nummer 111an, alternativt 102an eller 2an till Kenyatta, för att därifrån åka vidare med matatun nummer 34 för att ta oss till älskade Langata. Där klev vi av vid Kenchic Inn för att avnjuta samosas och en fanta citrus. Efteråt drog vi ner mot Southlands för att bege oss mot Efflyns place. Strax efter gaten vid Johns gata stötte vi på Mark och Paul (även kallad Rajul), vi möttes av förvånade blickar från bägge håll, dels för att det var ett bra tag sen vi var i Langata, och dels för att vi åkte dit denna söndag utan att ha förvarnat dem. Vi slängde ett par ord, och fortsatte sedan gatan fram för att hämta Effan. Sen gick vi tillbaka, och jag njöt till fullo av att befinna mig i deras närhet, längst inne i bakhuvudet slog tanken en på att detta inte skulle vara sista gången - men en utav dem, den tanken som man ständigt strider med att utrota. Men någonstans mitt i all lycka slår verkligheten en, då man inser att ingenting är för evigt.

Måndagen vecka 21, startade med ett morgon förhör muntligt om Rwandas historia, jag och Rickard på ena sidan, med allvarliga Tobias på andra. Ett rent helvete om jag ska vara ärlig, men som tur är var jag tillräckligt påläst för att klara av frågorna. Denna dag lämnades även debattartikeln in i samhälle b, den om USA's baktankar med invasionen av Irak. Skönt att kunna bocka av två saker på en och samma dag, men ju mer jag bockar av på min "undvik myggsnaran" lapp, desto närmare kommer jag min hemfärd... Denna eftermiddag tillbringade jag åt att skriva en artikel till årsboken om höstlovet i Mombasa, något som jag kanske egentligen inte varken hade tid för eller kände för - men, vill man ha en årsbok över detta år får man faktiskt se till att vara lite delaktig så att den blir av kände jag. Denna dag under engelska lektionen fick vi även njuta av varsin bit chocolate fudge cake från Java som vår lärare Zanna bjussat på, för att fira att allvaret inom engelska b kursen numera är över eftersom att de nationella proven är avklarade. Numera är det onsdag, kvällen ska tillbringas tillsammans med A-K för att förbereda oss inför den kommande veckans redovisning om Kimathi, en utav ledarna inom Mau Mau-rörelsen, frihetskämpe eller terrorist? Det återstår att se. Helgen väntar också, hoppas på att min öroninflammation försvunnit till dess - en riktig jäklig en denna gång, har haft den i nästan en vecka nu, och det verkar inte som att den vill ge sig. Har varit sjuk två dagar från skolan, tisdag och onsdag, på grund utav den. Sjukt segt, för jag har liksom inte orkat göra något vettigt under de dagarna, som att tillexempel plugga, nej istället har jag legat i sängen, matt i kroppen och kollat på film efter film... Ibland kanske man får tillåta sig själv att ha sånna där dagar med antar jag. Eftersom att det jag lovade i den tidigare bloggen inte riktigt gick som det skulle, tänker jag därför denna gång inte bestämma mig för om detta blir det nästsista inlägget i bloggen skrivit från Afrika, eller inte. Jag får helt enkelt se hur mycket tid det blir över. Tre och en halv vecka återstår ungefär, alltså ingenting av den totala tiden. Kan inte förstå att jag varit hemifrån såhär länge, och jag ångrar inte det för fem öre.

"I'm trying to let you know - that I'm better of on my own"

Lördagen vecka 18 innebar alltså en lugn hemmakväll hos Isabelle rektorns dotter, som jag nämnde sist. Söndagen nästa dag var det dags för slutspel i rugby på Impala mittemot skolan, vilket innebar att jag plus ett gäng tjejer drog dit för att dregla lite över dessa muskelknuttar i tjugoårsåldern. Priset om 5e-6e plats slogs Kenya och Chile om, där mitt land tyvärr förlorade. 3e-4e platsen stod mellan Namibia och Papa Nya Guinea, där Namibia tog hem segern. Innan finalen fick vi sällskap av Adi, Zain och Gidjien som kom och höll oss sällskap. Matchen var mellan Rumänien och USA, där Rumänien lyckades besegra världens supermakt efter tilläggstid. Rätt om ni frågar mig, riktigt udda men spännande att kolla på rugby. Mitt i allt rugbykollande ringde mamma, först hörde jag ingenting eftersom att det var paus från matchen, då musik istället spelades på högsta volym. Så jag bad henne ringa upp lite senare då jag tagit mig till ett tystare ställe. Att vänta på en uppringning de minuterna var långt ifrån lugnanden, jag måste ju vara expert på att inbilla mig det värsta alltså... Mamma ringde upp efter ett tag, och lugnade ner mig med det faktum att hon ringde bara för att få höra min röst, då kunde jag andas ut igen. Var otroligt skönt att få höra hennes röst också, det behövs för att man ska kunna leva utan sina föräldrar såhär länge.

På söndagskvällen tog jag, Isabelle, A-K, Linnea, Malin & Emelie en taxi till Hilltop Hotel för att träffa på ett gäng namibianska rugbykillar som vi under kuppen fått kontakt med, för att hänga lite med dem under deras sista kväll i Nairobi. Till en början var det rätt pinsamt, men samtidigt en rolig impulsiv sak vi bara inte kunde missa att genomföra - liksom, vad exakt hade vi att förlora på det? Vi lär ju aldrig någonsin igen stöta på dessa killar, så varför inte? Vi blev välkomnade in till deras hotellrum där vi slog oss ner, tjejerna i soffan och killarna bakom i sängen. Kan ha varit de knäppaste, inskränktaste killar jag någonsin stött på i hela mitt liv, de ansåg att svarta är farliga, att svarta bara vill skapa våld och lidande i samhället. Och de ska vara bosatta i Namibia, i Afrika, tänkte jag... Antar att det kan ha att göra med att de kanske till en början härstammat från Syd-Afrika och fortfarande har apartheid tänket inbankat i deras hjärntvättade huvuden. Sorgligt men sant, att människor än idag har ett så konservativt tänkande. När vi försökte förklara för dem att svarta inte är farligare än vita och när vi berättade för dem att vi umgås och har svarta människor som våra nära vänner trodde dem att vi skämtade - då undrade jag vem det egentligen var som skämtade där...

Måndagen vecka 19 inleddes med en seg skoldag som avslutades med dans på gympan, salsa, fyfan, dans är inte min grej. På kvällen drog jag en sväng till nakumatt och java för att inhandla lite saker till kvällen, främst för att inhandla lite saker till Linnea och Emelie som denna måndag genomled sin första dag som groundade för en vecka. När jag kom tillbaka till internatet igen kände jag mig lite som jultomten - vi slog oss ner i tv-rummets soffor med varsin smoothie och lite annat gott tilltugg tillsammans med "Sex and the city - the movie", det blev en riktigt mysig tjejkväll denna måndag i gott sällskap. Veckan innebar ingenting särskilt, förutom en massa nya grejer som tillskrivits på min "undvik myggsnaran" lapp, den som allt plugg står uppskrivit på. Det med myggsnaran är ett litet internskämt mellan mig och A-K, vi brukar skoja om att vi ska hänga oss i myggsnaran på rummet så fort vi känner att livet är tungt på grund av skolan. Som det ser ut just nu släpps bomben vecka 21 och 23, så det blir intensivt i skolan in i det allra sista tyvärr... Det jag har framför mig är en skriftlig inlämningsuppgift i Idrott och hälsa A som handlar om vanor. Ska redovisa muntligt om vattenkraft på geografin, inom det ämnet ska jag även ha ett prov om Kongo-Kinshasa som är mitt valda land att leta reda på fakta om, jag ska även slutligen hålla ett tal om Kongo innan vi slutar. Vecka 21 inleds med ett förhör om Rwanda, då man i princip ska kunna allting som hänt i landet från 1959 och framtill idag, förhöret sker muntligt i par då man får ställda frågor rakt från lärare Tobias, jippie. Samma dag är det även deadline på en debattartikel i Samhälle B som handlar om USA's baktankar med Irakkriget. Samma vecka ska jag även tillsammans med A-K hålla en muntlig redovisning om Kimathi, som var en av ledarna i mau mau-gerillan. Vecka 23 innebär ett förhör på dessa redovisningar vi kommer att ha i Historia B, där jag får ett prov på min egen redovisning om Kimathi plus på alla andras, för att helt enkelt se till så att ingen dagdrömmer när folk redovisar. Samma vecka ska vi ha en muntlig debatt i U-land, där man blir tilldelad varsitt i- eller u-land som man ska sitta och debattera om deras tycken för världen, vad i-länder tillexempel borde göra för att se till så att u-länder når deras standar osv. det gäller alltså att vara rätt så påläst om sitt land... Vi ska även denna vecka lämna in en slutgiltig loggbok i U-landskursen om vad vi gjort på samtliga praktiktillfällen och utvärdera hela praktiken. Så där har ni listan på vad som står uppskrivet på min "undvik myggsnaran" lapp, antar att jag får peppa mig själv med att tänka att sommarlovet snart är här, bara fem veckor kvar, håll ut! Skönt att de nationella proven är över i alla fall, hade det sista i Engelska B fredag vecka 19, hör och läsförståelse var det då. Har inte fått tillbaka resultatet än men antar att det gick bäst på läsförståelsen, har så svårt för att sitta och konstant koncentrera mig på något jag hör i 45 minuter, det funkar bara inte för mig.

"Jag har sprungit i ett liv nu, jag sprang för att stå still,

i jakt på ett mirakel, när det fanns precis intill."

I onsdags tog jag en "day off" av personliga själ. Kände att mina tankar denna dag inte kunde fokusera på annat, så det var ingen direkt idé för min del att försöka sitta och hänga med på lektioner. Istället höll jag tummarna intensivt, sjöng lite låtar och skrev lite dikter större delen av dagen. Att sms:et med beskedet kom på eftermiddagen har aldrig förr känts så lättande, ibland är man expert på att inbilla sig det värsta - men när det då har gått som planerat vågar man andas ut igen. Jag visste att du skulle klara av det, förlåt för att jag inte fanns där vid din sida, men du finns alltid i mitt hjärta och jag i ditt. Du är den starkaste jag vet.

I fredags väntade en underbar myskväll hemma hos rektorns dotter Isabelle, säger rektorns dotter för att det finns ytterligare en Isabelle på skolan. I alla fall, jag, Mickan, Julia, Efflyn, Tove, Malin, A-K kom dit till ett färdigdukat bord, på menyn stod det hembakad pizza, pasta pesto och massa god sallad, har inte ätit något så gudomligt gott på länge! Helt stört vad man saknar riktig hemlagad mat, det slår allt just nu. Det blev en hel del tjejsnack framtill det att Adi och Zain kom på besök, trevligt var det allt! Efterrätten bestod av en utsökt god chokladkaka med mandlar och med vaniljglass till, som pricken över i:et för en perfekt kväll. I lördags hade jag en riktig "få något gjort dag", då jag städade mitt rum, handlade lite på Junction, förberedde mig totalt inför min geografi redovisning om vattenkraft, samt färdigställde min debattartikel om USA och Irakkriget - känslan efter att man åstadkommit så mycket efter frukost och framtill kvällsmaten är oerhörd, känns skönt att hänga med något i schemat på allt jag har att göra, haha! På kvällen skulle jag egentligen ha hängt med ut till Blue Times på konsert, men jag kände verkligen hur mycket jag inte pallade det, så istället stannade jag, Isabelle x2 och Tove kvar hemma och kollade på de nyaste Gossip Girl avsnitten, vilket inte var helt fel det heller, plus att man sparade pengar på att inte dra ut. Innan vi kollade på såpavsnitt efter såpavsnitt gick vi ner till matsalen och slängde in varsin skalad banan i frysen, enligt Isabelle A skulle detta smaka som glass när det fryst - måste erkänna att jag var skeptisk, men när vi efter några timmar hämtade dem, lindade lite papper runt änden, och knaprade i oss dessa frysta bananer måste jag även erkänna hur fruktansvärt gott det var! Udda men gott, och nyttigt med för den delen, kan rekommendera alla där hemma att testa!

Söndagen inleddes med lite bokläsningen, har numera börjat på Paul Coelho's bok "Djävulen och fröken Prym", eftersom att jag älskade "Alkemisten" tänkte jag att det kanske inte vore helt fel att läsa ytterligare en bok av Coelho. Tänkte åka till masaimarknaden vid Yaya denna dag med Lisa, men hon dissade för att leka med Kevan så det sket sig... Istället låg jag hemma hela dagen och degade, behövde faktiskt en deg dag kände jag. Det blev filmen "Sometimes in April" som är en generaliserad film byggd på folkmordet i Rwanda, otroligt rörande såhär i efterhand att påminnas om vad vi upplevde under de dagar vi besökte landet. Har även denna dag börjat läsa på lite ytterligare runt folkmordet, innan och efter det inträffade osv. inför mitt förhör om cirka en vecka. Annars hände det inte så mycket mer denna söndag, lite så som en perfekt söndag ska vara, inget annat än lugn och ro.

Kommer inte att vara särskilt kontaktbar de kommande veckorna, ytterligare en blogg kommer så småningom innan hemfärden till Sverige, men mailkontakt, msn osv. kommer jag inte att ha överdrivet mycket tid med dessa sista intensiva veckor, hoppas ni har förståelse för det - istället ses vi efter den 15onde juni där hemma igen! Just nu har jag runt 5 veckor kvar i mitt älskade Afrika, endast fem veckor... Det suger längst inne, men samtidigt ska det också bli ofantligt intressant att träffa på alla där hemma igen! Det som dock suger hårdast är att jag kommer hem den 15onde, och redan den 16onde har jag mitt första arbetspass på tempo, någonstans inser jag ju att jag måste börja förr eller senare - men vad säger man till sina vänner liksom? Jo jag vet, vi har inte träffats på nio månader och tre veckor, men jag måste jobba idag... Känns inge vidare kul om jag ska vara ärlig. Men men, ibland måste man ju bita i det sura äpplet också. Vecka 20 är numera här, ska satsa stenhårt på att njuta så mycket jag kan av mina sista dagar i detta underbara land. Snart ses vi verkligen igen ni där hemma, känns sjukt att redan skriva det, men mina nästintill tio månader i Kenya är väldigt snart över, så nu ses vi faktiskt snart. Nu ska jag leva, som aldrig förr.

"Cause I've seen love die
Way too many times
When it deserved to be alive
And I've seen you cry
Way too many times
When you deserved to be alive"

Eftersom att Rwanda bloggarna kommit emellan för de vanliga bloggarna måste jag nu sträcka mig tillbaka i tiden ända tills vecka 16, alltså den veckan som var efter det att jag kommit tillbaka till Nairobi igen från Rwanda. Måndagen denna vecka innebar ledighet, eftersom att det var någon röd påskdag. Påsk förövrigt firas inte i detta land, så det blev inga gula kycklingar för oss inte. På onsdagen hade vi 5 timmar på oss att skriva en uppsats i svenska b, det var nämligen nationellt prov denna dag. Jag valde att skriva om hur människans gener påverkar personens personlighet, men också om hur det vi möter genom livets gång formar den man är idag. Torsdagen var en riktig Lisa och Josefin dag, vilket innebar en sväng om China Center för att fixa håret, sen gick vi till Prestige, åkte lite matatu och avslutade kvällen med "Guds Stad", lite komplicerad film, men ändå givande. På fredagen hade jag bokat träff med sytanten Rosmarie, hon är döv och stum, men fantastiskt bra på att sy klänningar. Så hon tog lite mått och fick modellerna på hur jag vill att mina ska se ut, hoppas på att få tillbaka resultatet inom kort. På eftermiddagen åkte jag, Lisa & Efflyn ut på vår traditionella tur till South Lands, ett område i älskade Langata.

Det blev lördag, veckan gick som aldrig förr. Denna dag drygade jag mest för mig själv, kollade på filmen "Control" om det engelska bandet Joy Division. Efter den råkade jag somna lite, var otroligt trött denna dag... När jag väl vaknade pluggade jag lite religion b, eftersom att jag den kommande veckan skulle hålla tal i 15 minuter. Denna lördagskväll bestämde jag mig för att stanna hemma på internatet, hade inte varit ute kvällen innan, trodde nästan att jag skulle köra helt ut på en vit helg. Men, sen kom Joel med idén att vi borde festa till det lite för oss själva, så vi stack till junction, inhandlade lite skit, slog oss ner på hans rum, delade på 3 Kenya King och levde livet dansandes till skön reggae musik. Det var helt klart den bästa kvällen på länge, vi snackade om allt mellan himmel och jord och allmänt softade hemma på internatet, skönt att slippa fixa sig och ta sig ut, med Joel kan man verkligen vara sig själv, han är som en storebror för mig. På söndagskvällen dagen efter stack jag, Elin och A-K till Java för att ta en fika, med oss hade vi våra datorer, för denna kväll skulle vi inte endast avnjuta en kopp varm choklad och en scones medans regnet öste på utanför, utan plugg stod även på listan. Förresten så är regnperioden numera kommen, monsunen öser ner rätt rejält här, främst om kvällarna, man räknar med att vädret kommer att vara såhär framtill det att vi åker hem igen. Men vad gör väl det? Alla bönder jublar ju av glädje för att de slipper svälta! I alla fall, det var dags för Che Guevara plugg, eftersom att vi på den kommande tisdagen skulle sitta i rättegång då han stod åklagad, och min grupps jobb var att försvara honom. När jag denna söndagskväll gått och lagt mig i rättan tid väcks jag runt tolv av att Joel kommer in i mitt rum, och gissa vad idioten gjort? Han har rakat av sig sina dreads! Var riktigt ovant att se till en början, men så småningom har man numera vant sig, och han passar faktiskt i det. Ibland kan han till och med se riktigt hård ut! Men med tanke på att man känner honom och vet hur mjuk han är så funkar inte riktigt den där hårda skalliga looken.

Tisdagen kom, nerverna var inte riktigt på plats - helt ärligt talat var varken jag, Elin eller A-K särskilt förberedda, plus att vår motståndarsida, alltså åklagarna, bestod av David och Julia, Julia som kan Che bättre än vad hon kan sig själv, alltså helt utantill. Men vi gjorde så gott vi kunde, jag höll mitt inledningstal, sen började åtalspunkterna, vi kontrade med karaktärspunkter, sen var det avslutningstal, och inte särskilt oväntat gick Julia och David segrande ur matchen när de lyckades fälla Che Guevara på två av två åtalspunkter, men men, vad gör väl det. Även fast det inte gick så värst bra för min grupp måste jag säga att det var intressant att faktiskt göra en så kallad rättegång, kul att redovisa på lite nya sätt liksom och inte bara på det gamla vanliga hederliga då man står uttittad framme vid tavlan och babblar. Torsdagen samma veckan, alltså vecka 17, väntade mitt religions tal. Förvånansvärt nog gick det över förväntan, visst jag var lika nervös som jag alltid brukar vara - men denna gång stressade jag mig inte igenom alla meningar, utan kunde prata relativt lugnt vilket jag ser som ett framsteg. Redovisningen var om exorcism, vet inte hur många gånger sammanlagt jag var tvungen att uttala det där ordet, var lite halvt komplicerat ett par gånger må jag säg, haha! Kvällen innebar inget plugg för en gångs skull, istället bakades det en kladdkaka som åts upp till "Smala Sussie". Fredagen bestod återigen av en chillkväll på internatet, i gott sällskap av Joel som förra helgen, denna dag fick vi utökat sällskap av Julia och Samuel, en riktigt mysig kväll blev det precis som sist.

Dagen efter alltså lördagen, väntade att se Kenyas junior rugbylag in action, cirka 100 meter utanför skolans område längs med Ngong Road pågår numera en turnering med en massa lag världen över i rugby! Själv har jag aldrig varit ett fan av att kolla på den sporten, men jag tänkte - varför inte? Kan ju vara spännande att se Kenyas lag spela, denna dag mot USA med. Vi kom dit, slog oss ner på läktaren i mitten bakom USA's avbytare, och oh my god vilka breda, muskulösa kroppar alla hade! Helt sick! Där satt vi, ett rejält gäng tjejer från skolan och dreglade sönder. USA hade dock övertaget den större delen av matchen, en gång med hela 13 poäng... Det var inte lätt för Kenya att ta ifatt, men vem vill förlora mot USA egentligen? I slutminuterna kom mitt land ifatt rejält, till och med gick om med ett poäng alldeles innan matchens slut, så att Kenya vann mot USA! Stämningen var fantastisk! Vi blev dock klassade som USA fans när vi gick ut från matchen, eftersom att vi är vita antog de att vi inte höll på Kenya, helt fel, helt fel. Det var absolut en intressant match måste jag säga, och sheit vilka "böghögar" de fick till emellanåt. Komiskt att se biffiga män köra kram lekar mitt ute på planen, jaja det är rugby det. När vi kom tillbaka till internatet igen berättade vår boardingförälder PeO för oss att han sett oss vid ett flertal tillfällen i publiken när matchen visats på kenyansk tv! Ball tänkte vi, då har man varit där också. På kvällen väntade en tur mot Pavement, det var solbrills event denna kväll. Men det sög, typ inget folk överhuvudtaget. Så vi fick skjuts till Black Diamond och Red Tape istället av Levi som är en f.d ISK elev. Men det sög där med, det sög överallt denna kväll... Vi stack tillbaka till Pavement i hopp om att något hade förändrats, men icke. Själv skulle jag egentligen ha sovit hos Efflyn denna kväll, men vi bestämde faktiskt oss för att dra hem till internatet tidigare istället och sova där för att det var en så otroligt misslyckad kväll ute, tråkigt men sant. Söndagen bestod av en favorit tripp till Langata, vi hängde och chillade runt på gatorna, käkade samosas och hade det allmänt bäst om jag får säga det själv.

Vecka 18 är numera kommen, alltså den vecka det är just nu. Det har varit riktigt intensivt den senaste tiden här borta på andra sidan jorden, så jag bestämde mig för att ta en dag ledigt från mina fyra lektioner denna måndag. Det visade sig att jag fick sällskap av mina kära korridors medlemmar, så vi tog en riktig film dag med tanke på att regnet öste på utanför och man var inte särskilt sugen på något annat. Först blev det "slumdog millionaire", följt av "flyga drake", och slutligen "the holiday". En riktig filmdag med andra ord alltså, var sjukt härligt att bara bädda ner sig i soffan och dra ett täcke över sig för en gång skull. Tisdagen inleddes med ett nationellt prov i engelska b, uppsats denna dag med "kön" som ämne. Drog lite jämförelser med dagens skola, hur det var förr i tiden, varför en skillnad finns, hur könsfördelningen sker i min familj och vad man kan göra för att sluta klassificera människor utefter deras kön - rätt uttjatat ämne att skriva om måste jag säga, men men, tror ändå det gick helt okej för min del. Onsdagsmorgonen startade med att filma en intervjuv med Anders från biståndsorganisationen Diakonia, som jag, Linnea och Mikaela skulle hålla tal om senare på eftermiddagen. Nu är onsdagskvällen här, inget plugg ligger på mitt skrivbord som är akut att prioriteras, en dag återstår med hela 6 lektioner, på fredag är vi lediga för att det är 1a maj - det tackar vi för! I helgen stannar jag kvar på internatet istället för att dra ut på en kort och intensiv tripp nånstans i Kenya. Hoppas på en lugn helg, behovet efter det är stort. Den 15onde juni närmar sig med stormsteg, för varje dag jag vaknar inser jag att jag bara har färre och färre dagar kvar i detta land. En del av mig längtar faktiskt hem, och tycker att det ska bli intressant att återvända snart. Men en annan del av mig har insett att den är lycklig här. Frågan är om jag verkligen kan skapa mig den lyckan hemma i Falkenberg, men ingenting är ju omöjligt - så vi får väl helt enkelt hoppas på det bästa när det gäller det.

Uppdatering lördag förmiddag: egentligen var jag inte särskilt taggad på att dra ut igår kväll - men, Alexandra fyllde år, vi skulle på event på ett nytt ställe och det var första lovdagen. Kvällen inleddes med att titta på en 1a maj brasa vid skolans rondell, mysigt värre! Sen fortsatte den med förande på mitt rum med Lisa, Mickan, Tove och Isabelle A. När klockan började närma sig halv tio var det dags att dra ut mot bussen, som denna kväll tog oss till The Mall i Westlands, det var nämligen ett utomhus event som hette "touch the sky" på The Roof som stället heter. Vi tog oss upp genom köpcentrets hundra trappor, rulltrapporna var självklart ur funktion... Vi nådde slutdestinationen en aning andfådda, kom in gratis för att vi är tjejer (ibland har det faktiskt sina fördelar), kom fram till en bilparkering som var taklös, himlen skådades och ibland kändes det faktiskt som att man kunde röra vid den. För att köra en budget kväll gick vi in, fick stämpeln, gick ner för alla trappor igen och försökte hitta en billigare bar nere vid vägen. Vi tog oss in i vad som i princip såg ut att vara en strippklubb till en början, men när vi väl kom in i huvudlokalen var det en riktigt mysig bar med bra musik! Vi slog oss ner, köpte lite smirnoff och körde lite tjejsnack. Efter ett tag bestämde vi oss för att gå den långa trapp vägen till mötes igen för att komma upp till The Roof igen. Där minglade vi runt, stötte på lite ISK'are och folk från tyska samt franska skolan, trevligt var det. Men, stället vi var på sög rätt hårt, särskilt musiken - sån där musik som bara inte går att dansa till... Så jag och Lisa bestämde oss för att dra ner till gatan igen för att gå till "mobile" som macken i närheten heter, där slog vi oss ner vid ett bord och käkade lite kycklingpaj, riktigt gott! Sen var kvällen i princip slut... Vi åkte tillbaka till internatet, det blev "chirre" och vatten på mitt rum med Lisa samtidigt som vi kollade på lite musikvideos innan vi somnade.

Fredagen innebar en tur till det gigantiskt fina köpcentret "village market" i Westlands. Dit stack jag, Julia, A-K, Bella x2, Linnea och Emelie denna dag för att chilla och shoppa lite. Till en början slog vi oss ner vid ett bord vid food courten, där blev det kyckling wraps för min del med en mexikansk corona öl som toppade det hela till, oerhört god måste jag tillägga. Efter att ha slängt i sig en tugga mat i det fina sällskapet bar det av mot masai marknaden som denna fredag var på village market. Där inhandlades det ett par påfågelörhängen för min del och en liten kalabass. Mot kvällen bestämde jag och Isabelle A (rektorns dotter) oss för att stanna kvar på village, medan de andra tjejerna var sugna på att dra hem. Vi fick sällskap av ett gäng elever från tyska skolan och ISK, Zain, Adi, Daina, George, Jesse osv. Måste säga att Zain var en utav de roligaste människor jag träffat på länge, han är faktiskt till och med skådespelare i en såpa här, rätt ball att ha umgåtts med honom. Efter ett par smirnoff på village market bestämde vi oss för att dra på hemmafest någonstans i Westlands, mitt lokalsinne där är inte direkt på topp eftersom att jag inte brukar vara där särskilt ofta. I alla fall, jag, Bella och Daina hoppade in i Adis land rover som tog oss hem till Dainas gigantiska hus, då insåg jag hur äckligt rika dessa ungdomar är - ett exempel på det kan vara att hon har ett "extra" rum i huset som endast är till för hennes pojkvän när han var där, det var ungefär dubbelt så stort som mitt rum...

Några badade i poolen, vi höll oss utomhus och minglade runt mest med Zain, Adi och Jesse. Efter några timmar hemma hos Daina blev det dags att dra till en annan hemmafest hos en tjej jag inte riktigt minns namnet på om jag ska vara ärlig. Där satt vi också och tjötade mest, vilket var riktigt kul! Älskar att lära känna nya människor, kan vara det bästa som finns! Adi är en riktigt vacker människa på arton år, halv tysk och halv kenyan som går på tyska skolan här i Nairobi. Klockan började dock bli mycket senare på kvällen, men varken jag eller Bella ville lämna den mysiga hemmafesten (faktiskt den första hemmafesten jag går på sen jag kom till Kenya - fatta att man har saknat det). Så när boardingen ringde och hade hämnat ett gäng i närheten undrade de vart jag och Bella var, vi drog ihop en rövarhistoria om att jag hade blivit matförgiftad av kycklingen på dagen så att den kom ut lite överallt, och att jag bara behövde lite tid på mig för att piggna till efter min utmattning... Ibland gör man verkligen allt för att få äventyra lite, och det var värt det, totalt! Snälla Adi körde oss ända hem från Westlands till Kilimani, vilket tar typ en halvtimme när det inte är någon trafik. Fartmätaren nådde strax över 140km/h ett par gånger på de långa raksträckorna, höll på att få en hjärtattack så vilt som han körde - men fett kul och spännande var det också! En vitlögn lär ha räddat mig denna gång från en grounding, om nu inte en boardingförälder går in och läser min blogg vilket inte är så stor chans, det var i alla fall inte lätt att spela sjuk inför boardingföräldrarna Siv och Eva denna kväll när jag kom in i vaktbåset.

Idag lördag, inleddes med filmen "Fight Club" tillsammans med Bella, halvkonstig film - men fett bra också för den delen. Eftermiddagen segade jag mest igenom, städade rummet och lite så. Livet är verkligen på topp i detta nu! Vill inte lämna livet när det lever som aldrig förr. Är nyss hemkommen från en tänkt tjejkväll hemma hos Isabelle A, riktigt mys hade jag, Bella x2, Tove & Malin det i soffan med snack, hemmagjord pizza, popcorn och läsk! Sånna där kvällar man verkligen behöver emellanåt, då det sista man är sugen på är att dra ut till alkoholens värld. Det bästa med kvällen var helt klart friheten att få vara hemma i någons hem, oj vad jag saknar den känslan! Lite senare in på kvällen kom även Zain och Adi, eller Adrian som han egentligen heter, på besök. Det snackades en hel del om gårdagen på Village Market då Bella och Zain ingick i ett vad om "vem som kunde dricka flest öl", det slutade på cirka 13 tusker var - jag hade ju avlidit på riktigt... Vill slutligen tillägga ett par rader från Coldplay's låt "death and all his friends". Personen den tillägnas till, han vet vem han är - jag älskar dig.

Just be patient
And don't worry
And don't worry