joxliveinairobi

"I'm trying to let you know - that I'm better of on my own"

Lördagen vecka 18 innebar alltså en lugn hemmakväll hos Isabelle rektorns dotter, som jag nämnde sist. Söndagen nästa dag var det dags för slutspel i rugby på Impala mittemot skolan, vilket innebar att jag plus ett gäng tjejer drog dit för att dregla lite över dessa muskelknuttar i tjugoårsåldern. Priset om 5e-6e plats slogs Kenya och Chile om, där mitt land tyvärr förlorade. 3e-4e platsen stod mellan Namibia och Papa Nya Guinea, där Namibia tog hem segern. Innan finalen fick vi sällskap av Adi, Zain och Gidjien som kom och höll oss sällskap. Matchen var mellan Rumänien och USA, där Rumänien lyckades besegra världens supermakt efter tilläggstid. Rätt om ni frågar mig, riktigt udda men spännande att kolla på rugby. Mitt i allt rugbykollande ringde mamma, först hörde jag ingenting eftersom att det var paus från matchen, då musik istället spelades på högsta volym. Så jag bad henne ringa upp lite senare då jag tagit mig till ett tystare ställe. Att vänta på en uppringning de minuterna var långt ifrån lugnanden, jag måste ju vara expert på att inbilla mig det värsta alltså... Mamma ringde upp efter ett tag, och lugnade ner mig med det faktum att hon ringde bara för att få höra min röst, då kunde jag andas ut igen. Var otroligt skönt att få höra hennes röst också, det behövs för att man ska kunna leva utan sina föräldrar såhär länge.

På söndagskvällen tog jag, Isabelle, A-K, Linnea, Malin & Emelie en taxi till Hilltop Hotel för att träffa på ett gäng namibianska rugbykillar som vi under kuppen fått kontakt med, för att hänga lite med dem under deras sista kväll i Nairobi. Till en början var det rätt pinsamt, men samtidigt en rolig impulsiv sak vi bara inte kunde missa att genomföra - liksom, vad exakt hade vi att förlora på det? Vi lär ju aldrig någonsin igen stöta på dessa killar, så varför inte? Vi blev välkomnade in till deras hotellrum där vi slog oss ner, tjejerna i soffan och killarna bakom i sängen. Kan ha varit de knäppaste, inskränktaste killar jag någonsin stött på i hela mitt liv, de ansåg att svarta är farliga, att svarta bara vill skapa våld och lidande i samhället. Och de ska vara bosatta i Namibia, i Afrika, tänkte jag... Antar att det kan ha att göra med att de kanske till en början härstammat från Syd-Afrika och fortfarande har apartheid tänket inbankat i deras hjärntvättade huvuden. Sorgligt men sant, att människor än idag har ett så konservativt tänkande. När vi försökte förklara för dem att svarta inte är farligare än vita och när vi berättade för dem att vi umgås och har svarta människor som våra nära vänner trodde dem att vi skämtade - då undrade jag vem det egentligen var som skämtade där...

Måndagen vecka 19 inleddes med en seg skoldag som avslutades med dans på gympan, salsa, fyfan, dans är inte min grej. På kvällen drog jag en sväng till nakumatt och java för att inhandla lite saker till kvällen, främst för att inhandla lite saker till Linnea och Emelie som denna måndag genomled sin första dag som groundade för en vecka. När jag kom tillbaka till internatet igen kände jag mig lite som jultomten - vi slog oss ner i tv-rummets soffor med varsin smoothie och lite annat gott tilltugg tillsammans med "Sex and the city - the movie", det blev en riktigt mysig tjejkväll denna måndag i gott sällskap. Veckan innebar ingenting särskilt, förutom en massa nya grejer som tillskrivits på min "undvik myggsnaran" lapp, den som allt plugg står uppskrivit på. Det med myggsnaran är ett litet internskämt mellan mig och A-K, vi brukar skoja om att vi ska hänga oss i myggsnaran på rummet så fort vi känner att livet är tungt på grund av skolan. Som det ser ut just nu släpps bomben vecka 21 och 23, så det blir intensivt i skolan in i det allra sista tyvärr... Det jag har framför mig är en skriftlig inlämningsuppgift i Idrott och hälsa A som handlar om vanor. Ska redovisa muntligt om vattenkraft på geografin, inom det ämnet ska jag även ha ett prov om Kongo-Kinshasa som är mitt valda land att leta reda på fakta om, jag ska även slutligen hålla ett tal om Kongo innan vi slutar. Vecka 21 inleds med ett förhör om Rwanda, då man i princip ska kunna allting som hänt i landet från 1959 och framtill idag, förhöret sker muntligt i par då man får ställda frågor rakt från lärare Tobias, jippie. Samma dag är det även deadline på en debattartikel i Samhälle B som handlar om USA's baktankar med Irakkriget. Samma vecka ska jag även tillsammans med A-K hålla en muntlig redovisning om Kimathi, som var en av ledarna i mau mau-gerillan. Vecka 23 innebär ett förhör på dessa redovisningar vi kommer att ha i Historia B, där jag får ett prov på min egen redovisning om Kimathi plus på alla andras, för att helt enkelt se till så att ingen dagdrömmer när folk redovisar. Samma vecka ska vi ha en muntlig debatt i U-land, där man blir tilldelad varsitt i- eller u-land som man ska sitta och debattera om deras tycken för världen, vad i-länder tillexempel borde göra för att se till så att u-länder når deras standar osv. det gäller alltså att vara rätt så påläst om sitt land... Vi ska även denna vecka lämna in en slutgiltig loggbok i U-landskursen om vad vi gjort på samtliga praktiktillfällen och utvärdera hela praktiken. Så där har ni listan på vad som står uppskrivet på min "undvik myggsnaran" lapp, antar att jag får peppa mig själv med att tänka att sommarlovet snart är här, bara fem veckor kvar, håll ut! Skönt att de nationella proven är över i alla fall, hade det sista i Engelska B fredag vecka 19, hör och läsförståelse var det då. Har inte fått tillbaka resultatet än men antar att det gick bäst på läsförståelsen, har så svårt för att sitta och konstant koncentrera mig på något jag hör i 45 minuter, det funkar bara inte för mig.

"Jag har sprungit i ett liv nu, jag sprang för att stå still,

i jakt på ett mirakel, när det fanns precis intill."

I onsdags tog jag en "day off" av personliga själ. Kände att mina tankar denna dag inte kunde fokusera på annat, så det var ingen direkt idé för min del att försöka sitta och hänga med på lektioner. Istället höll jag tummarna intensivt, sjöng lite låtar och skrev lite dikter större delen av dagen. Att sms:et med beskedet kom på eftermiddagen har aldrig förr känts så lättande, ibland är man expert på att inbilla sig det värsta - men när det då har gått som planerat vågar man andas ut igen. Jag visste att du skulle klara av det, förlåt för att jag inte fanns där vid din sida, men du finns alltid i mitt hjärta och jag i ditt. Du är den starkaste jag vet.

I fredags väntade en underbar myskväll hemma hos rektorns dotter Isabelle, säger rektorns dotter för att det finns ytterligare en Isabelle på skolan. I alla fall, jag, Mickan, Julia, Efflyn, Tove, Malin, A-K kom dit till ett färdigdukat bord, på menyn stod det hembakad pizza, pasta pesto och massa god sallad, har inte ätit något så gudomligt gott på länge! Helt stört vad man saknar riktig hemlagad mat, det slår allt just nu. Det blev en hel del tjejsnack framtill det att Adi och Zain kom på besök, trevligt var det allt! Efterrätten bestod av en utsökt god chokladkaka med mandlar och med vaniljglass till, som pricken över i:et för en perfekt kväll. I lördags hade jag en riktig "få något gjort dag", då jag städade mitt rum, handlade lite på Junction, förberedde mig totalt inför min geografi redovisning om vattenkraft, samt färdigställde min debattartikel om USA och Irakkriget - känslan efter att man åstadkommit så mycket efter frukost och framtill kvällsmaten är oerhörd, känns skönt att hänga med något i schemat på allt jag har att göra, haha! På kvällen skulle jag egentligen ha hängt med ut till Blue Times på konsert, men jag kände verkligen hur mycket jag inte pallade det, så istället stannade jag, Isabelle x2 och Tove kvar hemma och kollade på de nyaste Gossip Girl avsnitten, vilket inte var helt fel det heller, plus att man sparade pengar på att inte dra ut. Innan vi kollade på såpavsnitt efter såpavsnitt gick vi ner till matsalen och slängde in varsin skalad banan i frysen, enligt Isabelle A skulle detta smaka som glass när det fryst - måste erkänna att jag var skeptisk, men när vi efter några timmar hämtade dem, lindade lite papper runt änden, och knaprade i oss dessa frysta bananer måste jag även erkänna hur fruktansvärt gott det var! Udda men gott, och nyttigt med för den delen, kan rekommendera alla där hemma att testa!

Söndagen inleddes med lite bokläsningen, har numera börjat på Paul Coelho's bok "Djävulen och fröken Prym", eftersom att jag älskade "Alkemisten" tänkte jag att det kanske inte vore helt fel att läsa ytterligare en bok av Coelho. Tänkte åka till masaimarknaden vid Yaya denna dag med Lisa, men hon dissade för att leka med Kevan så det sket sig... Istället låg jag hemma hela dagen och degade, behövde faktiskt en deg dag kände jag. Det blev filmen "Sometimes in April" som är en generaliserad film byggd på folkmordet i Rwanda, otroligt rörande såhär i efterhand att påminnas om vad vi upplevde under de dagar vi besökte landet. Har även denna dag börjat läsa på lite ytterligare runt folkmordet, innan och efter det inträffade osv. inför mitt förhör om cirka en vecka. Annars hände det inte så mycket mer denna söndag, lite så som en perfekt söndag ska vara, inget annat än lugn och ro.

Kommer inte att vara särskilt kontaktbar de kommande veckorna, ytterligare en blogg kommer så småningom innan hemfärden till Sverige, men mailkontakt, msn osv. kommer jag inte att ha överdrivet mycket tid med dessa sista intensiva veckor, hoppas ni har förståelse för det - istället ses vi efter den 15onde juni där hemma igen! Just nu har jag runt 5 veckor kvar i mitt älskade Afrika, endast fem veckor... Det suger längst inne, men samtidigt ska det också bli ofantligt intressant att träffa på alla där hemma igen! Det som dock suger hårdast är att jag kommer hem den 15onde, och redan den 16onde har jag mitt första arbetspass på tempo, någonstans inser jag ju att jag måste börja förr eller senare - men vad säger man till sina vänner liksom? Jo jag vet, vi har inte träffats på nio månader och tre veckor, men jag måste jobba idag... Känns inge vidare kul om jag ska vara ärlig. Men men, ibland måste man ju bita i det sura äpplet också. Vecka 20 är numera här, ska satsa stenhårt på att njuta så mycket jag kan av mina sista dagar i detta underbara land. Snart ses vi verkligen igen ni där hemma, känns sjukt att redan skriva det, men mina nästintill tio månader i Kenya är väldigt snart över, så nu ses vi faktiskt snart. Nu ska jag leva, som aldrig förr.

"Cause I've seen love die
Way too many times
When it deserved to be alive
And I've seen you cry
Way too many times
When you deserved to be alive"