joxliveinairobi

Dagen startade med min första samhäll B lektion, rätt intressant faktiskt. Klassen fick rösta fram vad de helst vill arbeta med under detta år, på första plats kom Rwanda, andra internationell terrorism, och trea Kenyas samhälle. Fast Rwanda temat lär vi inte börja med innan till våren, med tanke på att hela samhälls gruppen antagligen och förhoppningsvis kommer flyga dit den 7e april och framtill dess att påsklovet tar slut, vilket dröm det vore! Har hört en massa om att Rwanda ska vara ett otroligt vackert land, dock rätt dyrt jämfört med Kenya för att deras turism och inkomster ligger betydligt långt under Kenyas. I alla fall, igår hade vi vår första lektion, måste säga att jag förvånansvärt nog ser fram emot historian, vilket kanske kommer som en chock för många just nu, men jag antar att jag fått det lite av Nicolina Bengtsson, hon har lärt mig uppskatta historia tror jag.

Idag är det fredag, vilket innebär att skoldagen slutar vid tolv, efter det ska vi prova på afrikansk dans med ett gäng killar som ska lära oss att shakea loss lite (antagligen rätt rejält) vid poolen. Dansa är ju inte riktigt min grej kanske, men samtidigt varför inte liksom? Imorgon ska vi ha en aktivitets dag med alla elever på skolan, små som stora, föräldrar och lärare. Det innebär lekar i blandade lag, och ett avslut med korvgrillning. På söndag ska vi åka till "Nairobi National Park" som är ett naturreservat område med en del djur, inte överdrivet många har jag hört men vem vet, kanske får se skymten av en zebra eller något liknande vilket alltid vore något. Nästa onsdag är det friluftsdag här på skolan, då man får välja två olika "prova på" sporter under dagen. Det fanns en hel del olika urval, bland annat squash, karate, ridning, yoga, löpning, tennis m.fl. Nu kanske ni undrar vilka jag valde, så det tänkte jag avslöja nu; för min del fick det bli yoga första passet, vilket ska bli sjukt kul! Och det andra ska jag rida, fråga mig inte varför - lite grupptryck kanske. Haha! Hur som helst ska det faktiskt också bli kul, konstigt nog. Jag och hästar brukar liksom inte riktigt gå ihop, men för skojs skull så.

Måste även medge att jag har underskattar poolar i hela mitt liv, de är inte så pjåkiga trots allt. Okej, inget slår riktigt hav - men ändå. Det funkar, jag har faktiskt badat varje dag utom en sen jag kom hit. Har även fått lock för ena örat, jippie! Antar dock att jag får skylla sig själv, är inte direkt förvånad... Igår kväll bastade vi även, sjukans härligt! Efter det satte vi på "The Note Book", även killarna skvätte ett antal tårar tror jag, den är ju så otroligt vacker alltså! Till den blev det ett par digestive med ost, ananas och en kopp te. Känns faktiskt nästan som att man är kvar i Sverige fortfarande, men ändå inte. Hemlängtan har dock inte slått till riktigt än, men det kommer nog. Hoppas ni har det bra där hemma, tänker på er alla! Vi hörs, Jox.

Första så kallade skoldagen är numera avklarad. Hade dock inte några lektioner, blev indelade i lite grupper, fick scheman och lite annat smått och gott. Efter lunchen (måste även tillägga att maten är utsökt än så länge) i alla fall, efter den goda maten åkte alla elever på sightseeing med buss runt om i Nairobi, vilket kändes givande. Trafiken är dock helt galen, inte nog med att det är vänstertrafik här - vilket är väldigt frustrerande, alla kör även som totala idioter rent utsagt! Ingen tänker på någonting, på gåenden, cyklister mm, folk kör även på trottoaren, alltså helt galet.

För att övergå till mera positivt har jag kärat ner mig i frukten, papaya, mango, melon, passionsfrukt, ananas och så sjukt mycket mer. Till frukost, lunch, fika och middag - funkar så kanon bra till allt. Efter rundturen på stan idag åkte vi vidare mot ett stort shoppingcenter som heter sarit center, där inhandlades lite glass och min nya passion - sjukans goda nötter, enligt Matildas språk heter de bollnötter, dock inte i verkligheter. Återkommer med det tipset när jag har all fakta på bordet.

Just nu sitter nästintill alla och chattar på Internet, ett fåtal kollar på OC. Jag tillhör den personen som inte lyckas komma in på det trådlösa nätet just nu, vilket känns lite små irriterande med tanke på att man är van vid ett snabbt nät. Men som vi fick lära oss idag måste man respektera förkortningen som lyder "T.I.A", vilket står för "this is africa". Jag antar att jag inte behöver dra någon vidare förklaring på det, det är verkligen så här. Folk tar allt som det kommer, har man en bokat tid med någon kan det bli så att personen man ska möta blir två timmar för sen, men det är sånt alla räknar med här. Allt kan hända, för det här är Afrika.

När vi satt i bussen innan idag satt jag och filosoferade en del för mig själv, för skojs skull. Vilket jag gör lite då och då när jag inte har så mycket bättre saker för mig. Idag kom jag att tänka på att jag undrar hur deras liv är, när de går förbi en på trottoaren. Undrar hur de tänker, men framförallt hur de egentligen har det. Och om vi verkligen är så olika som vi tror. Det jobbigaste med allt är att se och tro att vi hjälper detta land, när vi innerst inne vet att det var vi som från första början orsakade denna förödelse. Frågan är bara om det är för sent att ångra och göra något åt det vi för längesen tog ifrån denna sårbara och oskyldiga befolkning. Frågan är också, vilka vi innerst inne håller på att hjälpa i denna värld, deras folk eller egentligen bara oss själva genom att dra nytta av deras tillgångar? Jag måste säga att det känns som en riktig synd att människor vill göra om detta vackra u-land till ett meningslöst och superutvecklat i-land. Till vilken nytta? Okej att fattigdom är ett problem, det är nog det enda som på riktigt behöver få ett lyft. Men efter det då? Måste man fortsätta i utvecklingens spår? Kan man inte bara stanna upp just där, och låta detta folk få njuta av allt de uppskattar tusen gånger mer än oss. Deras kärleksfulla hjärtan växer absolut inte på träd, jag önskar att jag vore en av dem, eller i alla fall mer som dem.

Jambo!

Dagen var söndagen den 24/8, och ett nervvrak satte sig i bilen på väg mot en helt ovetande framtid. Där jag satt och skruvade lite på mig i bilen kom jag att tänka på detta; att samtidigt som jag såg flugan hitta sin väg ut i friheten här i Olofsbo förbi fönsterrutans instängdhet, förstod jag att det är just nu jag gör samma sak. För första gången i mitt liv ska jag lära mig att flyga på egen hand. Det var stort för mig att inse och förstå, meningen i det ovanstående. Och även att förstå följande; det är ett mirakel att kunna ändra andra, det är en möjlighet att kunna ändra sig själv.

Det är just där allt startar, såhär en dag in på livet av tio månader kan jag redan börja konstatera att citatet "hakuna matata" är här mångas verklighet. Än så länge har jag bara träffat ca 15-20 elever som ska gå på skolan, resten kommer imorgon - mycket spännande! Hittills kan jag säga att stämningen mellan alla oss totalt olika individer som möttes idag inte var något annat än avslappnad. Och det känns hur skönt som helst, alla pratar med alla, alla ger alla en chans, och det verkar inte vara någon som är snabb med dömandet.

Det enda tråkiga på vägen idag har varit att det trådlösa nätverket gör lite som det vill just nu, men det löser säkert sig framöver. Annars är skolan, personalen, eleverna och det lilla jag fått uppleva av staden Nairobi idag över förväntan måste jag säga - och det skriver jag inte för att lugna er där hemma såsom Karl-Oskar och Kristina gjorde under deras utvandrartid. Nej då, absolut inte. Saken är bara den att jag verkligen inte kan få in att jag äntligen är här, och att allt detta är min sanning, men framförallt inte att det är såhär toppen bra. Jaja, ska väl inte ta ut för mycket i förskott här, är väl kanske bara en liten tidsfråga innan hemlängtan och studier tar knäcken på en. Men tills dess ska jag i alla fall försöka hålla det positiva humöret uppe. Nu måste jag sluta, ska träffa dagens nya folk. Vi hörs snart igen, sköt om er där hemma! / Jox.