joxliveinairobi

Jambo!

Dagen var söndagen den 24/8, och ett nervvrak satte sig i bilen på väg mot en helt ovetande framtid. Där jag satt och skruvade lite på mig i bilen kom jag att tänka på detta; att samtidigt som jag såg flugan hitta sin väg ut i friheten här i Olofsbo förbi fönsterrutans instängdhet, förstod jag att det är just nu jag gör samma sak. För första gången i mitt liv ska jag lära mig att flyga på egen hand. Det var stort för mig att inse och förstå, meningen i det ovanstående. Och även att förstå följande; det är ett mirakel att kunna ändra andra, det är en möjlighet att kunna ändra sig själv.

Det är just där allt startar, såhär en dag in på livet av tio månader kan jag redan börja konstatera att citatet "hakuna matata" är här mångas verklighet. Än så länge har jag bara träffat ca 15-20 elever som ska gå på skolan, resten kommer imorgon - mycket spännande! Hittills kan jag säga att stämningen mellan alla oss totalt olika individer som möttes idag inte var något annat än avslappnad. Och det känns hur skönt som helst, alla pratar med alla, alla ger alla en chans, och det verkar inte vara någon som är snabb med dömandet.

Det enda tråkiga på vägen idag har varit att det trådlösa nätverket gör lite som det vill just nu, men det löser säkert sig framöver. Annars är skolan, personalen, eleverna och det lilla jag fått uppleva av staden Nairobi idag över förväntan måste jag säga - och det skriver jag inte för att lugna er där hemma såsom Karl-Oskar och Kristina gjorde under deras utvandrartid. Nej då, absolut inte. Saken är bara den att jag verkligen inte kan få in att jag äntligen är här, och att allt detta är min sanning, men framförallt inte att det är såhär toppen bra. Jaja, ska väl inte ta ut för mycket i förskott här, är väl kanske bara en liten tidsfråga innan hemlängtan och studier tar knäcken på en. Men tills dess ska jag i alla fall försöka hålla det positiva humöret uppe. Nu måste jag sluta, ska träffa dagens nya folk. Vi hörs snart igen, sköt om er där hemma! / Jox.