joxliveinairobi

Du är vad du väljer idag - inte vad du har valt tidigare.

I måndags ställde man klockan för första gången på ett rätt bra tag.

Kändes skumt att vara tillbaka i skolbänken igen, och det sög rätt hårt. Motivationen som var med mig totalt under jullovet var helt plötsligt som bortblåst redan på första lektionen... Inget speciellt har hänt sådär denna veckan, men det kan alltid vara trevligt att skriva lite blogg ändå tänkte jag. I början av veckan var jag lite nere, och kände att livet var pest i princip, då skrev jag av mig något. Gjorde ett litet confession, bara för att jag ville att mammsen och pappsen skulle vara medvetna om hur det ligger till för min del innan de kommer hit, så de vet liksom. Var lite rädd för vad de skulle svara, men som vanligt har jag världens bästa föräldrar som tar allt så otroligt bra. Vilken tur jag har ja, är lyckligt lottad.

Häromkvällen hade vi shrek maraton på mitt rum, där vi trängde in typ sju pers på golvet och i sängen. Har kommit på att shrek är fett underskattat, är ju för jäkla kul alltså - något man helt enkelt aldrig blir för gammal för. Mottog även ett paket för ett par dagar sen från min kära Michelle hemma i Glommen, det innehöll en massa goda svenska klassiker som man här borta i Kenya kan mörda för att få tag på! Underbart var det, tack så otroligt mycket michen! På tal om paket väntar jag fortfarande på det som mamma skickade till mig någon vecka innan jul, suger rätt hårt med tanke på att det innehåller en och annan julklapp... Men men, det paketet kommer väl en vacker dag det med - för den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, right? Mamma kunde dock inte hålla sig från att avslöja en och annan detalj angående vad paketet innehåller igår, jag fick ett sms där det stod att jag i augusti denna sommaren ska till Stockholm med ett tjejgäng plus Mikael, för att se coldplay! Först trodde jag att det var ett skämt, men tydligen inte alltså! Fyfan vad lycklig jag blev, helt stört! Vet inte så mycket mer om den än vad mamma skrev, men sheit vad kul det kommer bli - lätt bästa presenten på länge, TACK!

Skolveckan har flutit på som vanligt, i slowmotion med andra ord. Har träffat kusinen Nadja en hel del denna vecka, hon har kommit och hängt lite på skolan då och då med hennes fem andra friends som också dem varit elever på skolan tidigare. Känns verkligen riktigt skumt att vara med sin kusin i Kenya, som man annars bara träffar i Falkenberg eller Göteborg typ. Men självklart svin kul med, man kan verkligen snacka med henne om allt som har med skolan att göra och mycket mycket mer, hon förstår verkligen! Var ute och käkade igår på dagen med henne och de andra på den italienska restaurangen i närheten av skolan, tog en pasta pesto, vilket satt fint kan jag säga - tänkte en hel del på syrran när jag åt den, hon kan ha pesto på i princip allt, och detta måste nog vara första gången jag äter pesto sen jag lämnade Sverige. På tal om min syster, så är hon numera 19 bast! Låter ganska gammalt alltså... Hoppas hon hade en underbar födelsedag i Sälen med hennes friends =) Och även ett stort grattis i efterskott till morfar som även han blivit ett år äldre denna veckan, hoppas det firades rejält!

I fredagskväll var jag rätt otaggad på att dra ut, tänkte att jag skulle satsa på lördagen istället. Men, som jag brukar säga blir inte allt alltid som man tänkt sig. Vi satt och snackade lite skit ett gäng i närheten av skolan på Impala, och innan bussen skulle föra de andra vidare mot Black Diamond och Red Tape ändrade jag mig något och hängde med ut ändå, vilket jag inte ångrar, det var trevligt! Igår kväll startades med lite förande på mitt rum, hamnade sedan i bussen och drog till Pavement, eller The Zone som vissa påstår att den har bytt namn till, jag har ingen aning, och jag som ska bo här... haha! Igår måste varit den bästa dagen på länge, alla var taggade, jag hade just fått reda på att jag skulle se coldplay i sommar, kusinen Nadja skulle komma ut med oss, även Lisas pojkvän Kevin och hans kompis John - allt kändes perfa! Det var dock lite halvdött på Pavement, men äsch vad gjorde väl det, vi hade ju varandra. När jag sitter och snackar lite med John senare in på natten inser jag att bussen är på plats och att jag är 5 minuter försenad! Hastigt springer jag ut från klubben till parkeringen, och ser inte en enda svenne i närheten... Min första tanke var att jag missat bussen, och att jag var totalt övergiven. Som tur var ser jag att ett gäng står bakom ett par bilar, och till mitt flyt är det folk från svenska skolan som väntar på bussen som inte kommit än! Vilken tur va, trodde jag. Efter ett par minuter kommer bussen, vi ser den samtidigt som jag, Mickan & Lisa står och snackar med de Nadja och de andra "gamla eleverna". Helt plötsligt börjar bussen som står cirka 20 meter ifrån oss att röra på sig! Panikslagna ser vi den rulla ifrån oss på vägen, vi ringer en som vi tror sitter i den bussen och ber dem vända - vilket senare visade sig att han satt i fel buss, den bussen som åkte tidigare än den som vi såg köra ifrån oss. Vi ringer skolan och grejer, och de säger bara att det är vårat ansvar att se till så att vi är på bussen, och visst har de rätt - men kunde de inte bara vänt bussen när den var i närheten? Nej tydligen inte, utan den körde tillbaka till skolan först och sen hämtade den oss... Och det var inga glada miner man möttes av från boarding föräldrarna när man kom tillbaka till vaktbåset. Blir det en första grounding på detta misstaget eller ej vet jag inte idag, men får antagligen reda på det imorgon. Skulle vara fett typiskt om det blir så, med tanke på att min korridorsgranne Matilda fyller 18 på onsdag, vilket vi både ska fira då och i helgen hade vi tänkt. Men det kanske en grounding kommer hindra oss från... Usch vad dåligt samvete jag får i så fall, är inte var dag någon fyller 18 och så kanske jag missar den för en sån skitsak som den bagatellen med bussen. Det dryga var att när vi kom tillbaka till skolan igen på natten fick vi inte ens en chans att försvara oss angående det som hänt, de blev bara arga och sa; jaja, nej för det här är inte erat fel, gå och lägg er nu vi vill inte höra mer! Aaaaaah! Denna jäkla boarding med deras regler, ibland vill man bara rymma härifrån och typ skaffa en egen lägenhet i närheten, där man kan sätta upp sina egna regler.

Michelle befinner sig numera i Egypten, familjen Winter fick för sig att resa så de tog en sväng om Afrikas kontinent. Tycker dock det var ganska dåligt av dem att välja Egypten framför Kenya, liksom hallå? Det gör man bara inte, enligt mig, hehe! Hoppas de njuter och har de bra i solen. Idag är det 19 dagar kvar tills familjen kommer, ska bli spännande att se hur det går att sätta in sin familj i sin egen vardag här, kommer bli skumt men grymt också tror jag =) Snart har jag gjort halva min tid ute på detta äventyr i Kenya, sjukt vad tiden gått snabbt än så länge, snart ses vi igen... Kan inte föreställa mig hur det är att komma hem igen, och veta att man aldrig mer kommer att ha det man har här, borde nog börja ställa mig in på hemkomsten redan nu. Vi hörs snart igen, ta hand om er där hemma! Uppdatering på kvällen; tänkte bara säga en sak, att vi inte blev groundade, vi fick inte ens en varning! Jäkla tur alltså, livet flyter.