joxliveinairobi

Ännu en ny dag, vilket innebär nya möjligheter och nya erfarenheter. Lördagen började med en skön sovmorgon - efterlängtad sådan. God brunch, och sedan vidare på ett besök till shoppingcentret yaya. Vilket var över förväntan, tro det eller ej men den senaste tiden har inneburit fönstershopping för min del. Känns faktiskt bra ändå, fast jag kanske borde erkänna att jag just ljög lite - inhandlade faktiskt en sorts kalender eller "school diary" som det stod på den, som hjälp för att hålla koll på läxorna. Praktisk sak faktiskt, mycket praktisk. Kanske ska tillägga att den endast kostade mig 27 shilling, vilket inte ens är 3 svenska kronor, helt sjukt vilket kap måste jag säga.

På eftermiddagen hölls hela skolan igång med barnsligheter, lärare föräldrar och elever i alla möjliga åldrar blev indelade i lag och utförde olika stations lekar. Mycket rolig dag faktiskt, över förväntan den med. Haha! Känns som att allt i min tillvaro just nu är över förväntan, lite drygt bara att man har gått och blivit förkyld, men det kan jag lova att jag inte är ensam om här på skolan i alla fall. Har fortfarande ingen trådlös kontakt med nätverket från mitt rum, undra hur det kommer att gå med arbeten i framtiden om man inte kan sitta i lugn och ro på rummet, får hålla tummarna för att det löser sig inom kort.

Imorgon bär det av till Nairobi National Park tidigt på morgonen, vilket innebär no sovmorgon för min del. Antar att jag överlever, ska ju faktiskt förhoppningsvis få se skymten av lite vilda djur - och säg något man inte kan skippa för det? Idag känns det betydligt lättare med allt folk här på skolan, känns som att man står varandra mycket närmare varandra nu än tidigare. Har en stark känsla av att detta är ett riktigt gott gäng jag hamnat bland. Alltid lika kul att inse hur olika människor det finns därute i världen, och hur många sköna personligheter man tidigare gått miste om.

Måste även tillägga valet av rubrik till detta inlägg, som jag inte nämnt än. Igår kväll pratade jag med min kära syster via msn, hon hade enormt trevliga nyheter vad det gäller en nära i familjen. Tänker inte gå in djupare om det, men vill bara säga att glädjetårarna kom rejält alltså. Och min kropp känns hundra kilo lättare nu, har verkligen insett hur lyckligt lottad jag är. Har även insett hur mycket jag ser upp till denna person innerst inne, och att han faktiskt är min förebild i livet. Är dock sämst på att låta han veta detta, och det skäms jag för. Hoppas han läser det här, nästa gång ska jag säga det i verkligheten istället för här på bloggen. Måste skriva att jag saknar att bo nära havet, det är den stora nackdelen med Nairobi. För vid havet kan jag alltid känna hans närhet, vart i världen jag än befinner mig.

Nu känns det äntligen som om nästintill allt går rätt väg, min väg.