joxliveinairobi

Blogg blogg blogg, hum. Känns tomt på ord och händelser. Men det kanske inte behöver finnas ett överflöd på sånt i skallen för att man ändå ska lyckas skriva ihop någon sida eller två. Veckan efter Masai Mara helgen har gått relativt snabbt, med tanke på omständigheterna. Inget direkt chill denna vecka, lite mer full fart. I tisdagskväll drog ungefär hälften av internatet ut för att roa sig på Casablanca, just för att vi faktiskt var lediga från skolan i onsdags. Själv tänkte jag stanna hemma på internatet i tisdagskväll i hopp om att kanske ta mig två tal längre fram i matteboken, men oftast blir inte saker och ting som man kanske tänkt sig - vilket slutade med att jag trots allt hängde med ut, kanske lite för grupptrycket. Vad vet jag. Men jag ångrade dock mitt beslut ganska snabbt, utekvällen blev inte riktigt som jag tänkt mig, mycket på grund av att jag var trött och på lite allmänt segt humör helt enkelt. Kvällen resulterade i att jag fann Justina som delade mina känslor, så vi stack hem en aning tidigare än resten av det hyperaktiva folket.

Skolångesten har "äntligen" inträffat här borta, visst var man inställd på att samhällstvåan skulle vara betydligt hårdare än ettan - men, det här var mer än vad mitt huvud någonsin skulle kunna tänka sig. Dags att ta en sak i taget antar jag, känner dock att hela min plugginställning är lägre än noll. Men det är förhoppningsvis bara tillfälligt. Det mesta vi gör nu är liksom tråkigt, just därför saknar jag inspiration till det hela. Visst, allt inom skolans fyra väggar kanske inte kan vara det roligaste man vet, men kanske något i alla fall? Det hade underlättat en hel del.

Som tur är har man i alla fall lite positivt att se fram emot utöver skolarbetet, bland annat höstlovet som närmar sig med stormsteg. Den 17onde drar internatet ner till Mombasa vid kusten för att bara ta det lugnt för en gång skull, där stannar vi i ca en vecka innan det blir tid för att komma tillbaka till verkligheten och allvaret. Har bestämt mig för att hädanefter ta det mesta med en nypa salt, liksom att inte ta allt så allvarligt och göra det bästa man kan i det läget - mer kan man faktiskt inte göra vet jag innerst inne. Frågan är bara varför man ändå alltid ska hålla på att pressa sig själv, det leder ju i princip alltid till något negativt för en själv bara. Usch, dagens samhälle alltså.

Angående någonting annat positivt så håller familjen Joxelius där hemma på att spåna lite på en kommande hitresa som antagligen faktiskt kommer att bli av. Förmodligen i slutet av januari och tre veckor framöver, resan kommer innehålla en hel del tid i Nairobi för att kolla in sevärdheter här. Sedan vidare på safari i ca tre nätter, efter det vidare till kusten där Mombasa väntar. Och avslutet blir antagligen back till Nairobi igen. Ser fram emot det hur mycket som helst! Kommer bli så sjukt grymt jävla bra, det är jag helt övertygad om.

Ikväll bär det av till Black Cotton, som tydligen är ett uteställe för ungdomar på andra nationella skolor här i Nairobi - ska bli intressant att få lite omväxling på folket, inte för att jag tröttnat på svennarna på skolan riktigt än, men omväxling förhöjer alltid. Imorgon är det hög tid för tjejernas fotbollsturnering på ISK, innerst inne vill jag vara med - men mitt samvete säger åt mig att jag måste stanna kvar på skolan och plugga. Ska nämligen redovisa inför helklass på måndag om de mänskliga rättigheterna här i Kenya. Nervös? Så in i helvete. Främst med tanke på att mitt arbete inte ens är halvfärdigt, och dels för att tala hålla tal inte är min grej nånstans. Samtidigt är jag medveten om att det måste genomföras - i hopp om att jag kanske nästa gång inte är i närheten av så nervös inombords som jag är nu.

Svenska reportaget ska också vara lite halvfärdigt tills på måndag, i alla fall kladden. Jag, Justina och Rickard satt och spåna lite på det igår. Mest Rickard kanske jag ska erkänna, jag och Justina hade "viktigare" saker att prata om... Fast egentligen, hur skulle det se ut om alla tre satt och försökte skriva ihop något på en data samtidigt, kanske inte liksom. Efter ett tag hade han faktiskt fått ihop en del användbart, så stressen angående det tills på måndag har lagt sig lite. Ska bli kul att se resultatet sen när det blir färdigt en vacker dag.

Nej, nu lider håltimman mot sitt slut. Alltså måste jag sluta, men som sagt, vi hörs inom kort! Tänkte avsluta med en Timbuktu text som alltid får mig både lugn och på bra humör. Låten "ta det lugnt" kommer här;