joxliveinairobi

I söndags förra veckan gjorde jag, Julia & Joel en liten utflykt mot köpcentret Yaya som ligger en halvtimmes promenad ifrån internatet, för att utforska skolans närliggande område till fots i dagsljuset, vilket i alla fall inte riktigt jag gjort tidigare. Dagsutflykten slutade med att vi fann vår slutdestination, där vi även hittade in till fiket Java och svalkade oss med varsin smoothie. Lite ovetande om vägen tillbaka till skolan gick vi på magkänslan, vilket faktiskt resulterade i att vi till slut skymtade skolhäcken. Väl tillbaka igen, väntade ett stort engelska arbete mig. Eftersom att jag och engelskläraren Zanna hade dealat om att jag skulle analysera fem låttexter istället för att läsa en seg engelskabok, var det bara till att sätta igång skrivandet - som tog hum, sjukt lång tid. Dagen efter, då det var inlämningsdags, sa hon till mig att jag inte behövde göra något skriftligt. OKEJ, tack Zanna, hon kunde inte ha sagt det lite tidigare liksom, men men, lite extraarbete är väl bara till min egen fördel antar jag.

I måndags var det en väldigt skön dag i skolan, lagom med lektioner, slutade ganska tidigt och så. Hosta drabbade dock mig denna dag, vilket har förföljt mig hela veckan. Men den kvällen fick jag goda råd av pappsen över msn om att - äta mycket frukt, se till att dricka mycket och att gå och lägga mig i tid. Kändes ungefär som att jag befann mig på hemmaplan igen, med tanke på att det är sådant ens föräldrar alltid säger till en när man är sjuk. Men tur som det var dör man inte av lite hosta, så skolan blev inte lidande denna vecka i form av frånvaro, skönt det så jag slipper hamna efter.

I tisdagskväll, inträffade totalt sabotage mot korridor tre, min korridor. Min älskade korridor, som jag, Lisa, Matilda & Julia har lagt ner våra kroppar och själar i att göra hemtrevlig, även pengar. Och ja visst, ibland kanske vi överdriver något när vi pratar om hur mycket vi älskar den över allt annat, men det är ju samtidigt lite för att jävlas med alla utomstående som gör sina tappra försök med att härma våran - men, originalet är alltid originalet. Denna kväll fick vi dock äta upp vår stolthet, när Mikaela och Linnéa från korridor ett fick för sig att dumpa sopor i vår korridor, så fruktansvärt lågt. I vår förtvivlan, fick vi dra till med hastiga beslut för att rädda korridoren, så vi införde en så kallad portningslista. Och om de inte skulle be om nåd, skulle vi förklara krig i form av hämnd. Dagen efter städade de undan skräpet mot deras vilja, men ingen av oss hade kunnat låta det ligga kvar till städerskan. Så det blev bortplockat till slut, med sura miner. Har verkligen börjat tänka på en sak - att det kommer att kännas så enormt konstigt när man kommer hem, och inte har en meter till sina kära korridors grannar. Man har verkligen vant sig vid att bo så tätt inpå varandra som man gör här, gemenskapen det skapar går inte att ersättas med någonting, den är fantastisk, I love it.

Den senaste tiden har Josefin varit lite smått nere, på grund av en massa olika saker. Bland annat att jag verkligen längtar hem, hade en underbar dröm för någon natt sen om nyår på tullbron, med alla där hemma. Saken är den att jag alltid varit anti jul, men i år bara för att jag vet om att jag inte kommer att få uppleva den mysiga julstämningen, vill jag verkligen fira jul. Det känns rätt patetiskt, men men. Det kanske inte är helt fel ändå att variera det lite, med att testa på hur det är att fira jul i Kenya. Anledning till att jag känner mig så oduglig i detta nu, är nog för att jag verkligen känner mig pressad tror jag - pressad över att inte göra någon där hemma besviken, inte för att någon satt press på mig. Men jag är så ivrig i att lyckas, att jag nog lagt på mig för tunga saker på mina axlar just nu. Vill ta tag i skolan, börja motionera och äta rätt, kunna kontrollera mina pengar och mitt festande. Jag vet att allt går, men kanske inte precis exakt samtidigt. Istället borde jag nog satsa på att ta en sak i taget, och även om jag kanske inte kommer hem och är superslimmad eller har mvg i alla ämnen, hoppas jag på att komma hem och bara allmänt må bättre, och vara lyckligare. Jag hoppas innerligt, att den hälsan är viktigare än mina slutbetyg för er där hemma. Det är den i alla fall för mig, och det är just det, som kommer vara mitt huvudmål med denna resa, att komma hem - och stråla.

Igår på eftermiddagen, när jag tagit mig igenom hela skoldagen med 6 tunga lektioner, kom jag fram till att jag inte tjänar någonting alls på att gå runt här och deppa, förlorar snarare så sjukt mycket mer på det. Samtidigt så självklart, ibland vaknar man på fel sida och det är mänskligt att ha dåliga dagar - men nu får det vara nog för ett tag framöver känner jag. Så imorse när jag vaknade, gjorde jag det med ett brett leende på läpparna, vilket var ett tag sen. Igår kväll skulle jag och Julia känna lite på en av ödlorna som klättrar runt här ibland på väggarna, jag fick för mig att fånga en av geckoödlorna, till sist fick jag tag i svansen på den - och mitt i all hast inser jag att jag bara håller tag i svansen! Ödlan har alltså använt sitt självförsvar, och tappat svansen. Sjukt läskigt var det! Det äckligaste utav allt var att svansen fortsatte sprattla på marken i typ 5 minuter innan den slutade röra sig, usch! Känner mig lite som en mördare, men ödlan lever ju fortfarande, så ändå inte. Ytterligare några timmar in på kvällen drar alla korridors medlemmar ner till bastun för tjejsnack med bastu och bad i poolen. Riktigt mysigt var det, borde införa det som en torsdagsaktivitet tycker jag.

Har även för någon dag sen fått lite filmer till datan från Axel, som jag förde över. Han hade även 3 omformaterade filmer som man kan lägga in på sin iPod, vilket jag gjorde! Så nu har jag äntligen filmer på min iPod video, för första gången sen jag köpte den, vilket är typ två år sen. Skäms lite över att jag inte fattat hur man gör det tidigare, men men, bättre sent än aldrig. Har numera filmerna gladiator, 300 och epic movie på den. Igår kväll läste jag även ut de sista sidorna i boken "Lyckans hjul" av Kajsa Ingemansson som jag fick på posten av familjen, tror aldrig att jag i min livshistoria har läst ut en bok på över 400 hundra sidor på så kort tid. Nu blir det dags för den djupa boken "älska dig själv", vilket ska bli riktigt spännande.

Denna fredagskväll tänkte jag spendera i en soffa med film, känner att hostan har mattat ut mig en del, så att trotsa kroppen med att dra ut på någon klubb ikväll, är nog ingen bra idé. Tidigt imorgon drar vi ut på safari äventyr i Nakuru, som är rikt på noshörningar. Om man skulle få skåda en leopard med, hade ju inte suttit fel - då hade alla i the big five varit avprickade från min lista. Även på söndag blir det dags att åka ut med safaribussen på Afrikas savann, sällskapet under denna tripp blir Julia & Samuel, så mycket bättre kan det nog inte bli. Helgen, ses fram emot.

Tänkte skriva med ett par visdomsord jag gillar riktigt mycket;

"Hellre en dröm att längta efter

Än en verklighet att sörja över"

Som avslut på detta inlägg tänkte jag skriva att det är riktigt kul när ni där hemma skriver att ni tycker om att följa bloggen, det får en att verkligen vilja gå in för att skriva den, och varje ord som trycks på tangenterna görs med glädje ska ni veta. Allt för mig, hörs efter helger, er Josefin.

I woke up this morning with a smile on my face
And nobody's gonna bring me down today
Been feeling like nothings been going my way lately
But I decided right here and now that my outlooks gonna change

That's why I'm gonna
Say goodbye to all the tears I've cried
And every time somebody hurt my pride
Feeling like they won't let me live life
And take the time to look at what is mine

I believe they can take anything from me
But they can't succeed in taking my inner peace from me
They can say all they wanna say about me
But I'm gonna carry on
I'm gonna keep on singing my song