joxliveinairobi

Tänkte uppdatera er där hemma lite från förra veckan, då vi som sagt hade en lugn och skön fredagskväll på internatet. Och på lördagskvällen stack vi ut till Blue Times, för att "fira" alla helgona. Uppklädd som antingen ängel eller djävul, vilket var kvällens tema. För min egen del fick det bli ängel denna kväll, just för att jag hade mest utrustning till det så att säga. Enligt mig hade jag en trevlig kväll, inte den bästa men samtidigt absolut inte den värsta heller för den delen. Det blir ju lite vad man gör det till, om ni frågar mig. Så med lite vilja, hade jag skoj trots att det inte var överdrivet mycket folk på stället - det är som det brukar ungefär, svenska skolan kommer och invaderar vid tiotiden. Stadsfolket och ungdomar från andra internationella skolor i Nairobi trillar in efter tolv, och halv ett är det dags för oss att bege oss hem eftersom att bussen står utanför och tutar - kul!

Söndagen vaknade jag upp lite halv seg, som man brukar vara dagen efter. Innan jag hunnit fräscha upp mig knackar det på dörren och farbror Peter och Therese kommer in med tre av deras kompisar som är här i Nairobi på besök. Fick små snackat lite, kändes riktigt skumt att se dem här på skolan, eller här i Nairobi överhuvudtaget. Men trevligt var det, alltid kul med besök liksom.

På kvällen dog jag tillsammans med Mikaela och Samuel i en säng tittandes på den första Lejonkungen filmen, vilka minnen den väcker alltså. Riktigt, riktigt bra film det där. I love it! I måndags skulle jag egentligen redovisat min bok "en blomma i afrikas öken" på svenska lektionen, men - eftersom att redovisningar inte är min starka sida och någonting jag verkligen hatar över allt annat sköt jag upp på det hela. Egentligen skulle jag bara ha genomfört det, men det är ju rätt lätt att vara efterklok. Men men, det är ett par som inte hunnit göra det än så det får väl bli på nästa lektion eller något istället. På kvällen blev jag riktigt sugen på att ta en promenad, och med tanke på att man inte får gå utanför skolans område på vardagar efter klockan halv sju på kvällen fick man ta och bli lite kreativ, så det fick bli till att vandra miljontals varv runt tennisplanen istället med gott sällskap av Julia. Om jag ska vara helt ärlig här, så har jag inte promenerat sen jag kom hit, alltså inte bara tagit en walk sådär - utan då har det varit när jag måste ta mig nånstans. Och jag saknar verkligen mina kvällspromenader, saken är den att här finns ingenstans att gå, inget hav att dra ner till, ingen skog och inget öppet vackert landskap så direkt i närheten. Vilket suger totalt, men som sagt, med lite kreativitet har jag nu funnit lösning på det problemet. Nu undrar ni säkert varför jag inte bara tar en promenad mitt på ljusa dagen istället? Och svaret är, att det är alldeles för varmt för att jag ska kunna njuta av det, min kropp är helt enkelt inte gjord för detta klimat - svalt ska det vara, och mörkt ute, då är det som bäst.

I tisdags var faktiskt matte b lektionen kul? Against all odds liksom. Andragradsekvationer funkar liksom, och jag fattade lite för en gångs skull. På kvällen drog vi ihop ett gäng som var sugna på att se Lejonkungen åter en gång, för den kan man ju bara inte få nog utav. Och med tanke på att jag & Mikaela hade tittat på den två dagar innan satt replikerna, men framförallt sångerna! Antar att vi kanske var rätt irriterande för resten av gänget, men vafan! Ofta man kan vara tyst när de kör "Hakuna Matata" liksom, det håller ju inte. Denna dag trotsade ja även ett annat odds, jag genomförde min geografi redovisning om vulkanen Vesuvius och staden Pompeji. Strax innan redovisningen bröt jag ihop lite smått när jag pratade med läraren för att förvarna henne om att det antagligen inte skulle gå så bra för min del - med tanke på att jag hade en depp dag, just för att det den 4/11 var exakt ett år sen min klasskamrat Henric gick bort ifrån oss. Vi började prata om det lite smått, sen kom även Julia och Samuel in i ämnet, jag berättade vad som hänt och om vilken fantastiskt person han verkligen var, då kom tårarna. Trots att jag hade världens lust att skolka totalt från lektionen, lite för att alla sa till mig att jag inte borde göra det med tanke på hur jag mådde - så ville jag inte skjuta upp det med... För att skjuta upp saker, gör ju ingenting bättre, bara värre skulle jag säga. Jag torkade tårarna, och harklade fram de första meningarna. Efter ett tag släppte det, och mina tankar fokuserade på att prestera på redovisningen, och ta känslorna efteråt. Om jag får säga det själv, så var det ett lyckat framförande. På kvällen låste jag in mig på mitt rum för att ta itu med allt jag kände, jag sjöng ett flertal låtar för Henric blickandes upp mot stjärnorna. Precis som att han hörde mig, samtidigt som jag tittade på några bilder på honom och så tände jag ett ljus. Det var en fin kväll, det var det verkligen.

På tal om något annat har jag även haft utvecklingssamtal denna vecka med några lärare, och framtiden såg ljus ut. Om jag nu orkar fortsätta i detta tempo, men det får man ta det som kommer, en sak i taget. Har även kommit in helt i boken mamma skickade ner, "lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson, riktigt mysig bok. Jag brukar liksom inte vara den som går in för att läsa böcker, men nu har jag kommit in i en bok period, och jag har verkligen insett hur avslappnande det är att läsa lite då och då. Har inte varit inne på nätet så mycket den senaste tiden, just för att det är så sjukt segt. Hoppas ni har förståelse för att det kan ta ett tag innan jag svarar. Och jag måste be om ursäkt till mamma, nico, mich och tim för att jag loggades ut från msn häromkvällen utan att säga hejdå. Som sagt, det cpar rätt hårt emellanåt.

Nästa vecka, alltså vecka 46 drar skolan iväg mot Viktoria sjön för en fältstudievecka! Ska bli riktigt intressant faktiskt, ser fram emot det som tusan. Visst har man tröttnat en aning på att packa och resa ut på så pass mycket utflykter som vi gjort hittills, man hinner liksom knappt packa upp innan man ska ut igen - men, vi är ju här för att utforska Afrika. Så, att sitta inlåst på ett internat 24-7 hade ju verkligen tagit knäcken på en. Eleverna är indelade i två grupper, och min kommer att börja med att besöka Kisumu, där vi ska besöka vi-skogen och kolla in Kenyas tredje största stad. Efter halva veckan byter vi så att min grupp drar vidare till Kusa, som är en betydligt mindre liten fiskeby. Vi har individuellt fått välja vad man vill ha för inriktning att fördjupa sig i under tiden vi är i Kusa, bland alternativen fanns att kolla in - jordbruk, skolor, kvinnogrupper eller fiske. Själv valde jag fiske som första val, och kvinnogruppen som andra. Eftersom att det endast var 10 personer som kunde åka ut och fiska. Och gissa vad? Jag fick fiske, och det är jag riktigt glad över! Valde det mycket med tanke på att pappa själv varit nere i Afrika ett par gånger och försökt dra igång bland annat fiskeverksamheter i byar. Just därför ska det bli intressant för min del att också få se hur det går till. Det ser jag fram emot!

Imorgon är det min födelsedag, undra hur det ska sluta... Idag fick vi reda på att Kenyas president Kibaki har utnämnt en speciell dag imorgon på min födelsedag, en Obama day bara för att han vann - vilket innebär att alla i hela Nairobi tar en day off. Vi snackade med många lärare om de, och de trodde skarpt på att även vi skulle vara lediga. Och jag tänkte, det vore ju verkligen för bra för att vara sant, på min födelsedag och allt. Men, beslutet låg i rektorns händer, och han bestämde att vi inte kunde vara lediga imorgon från våra tre lektioner, för att vi då missar för många studietimmar... Så, det blev ingen ledighet för min del, men men. Natten till födelsedagen spenderades inne på Joels rum med honom och Julia. Efter en stund släcker han sin lampa och tänder ett ljus, han ska skapa lite mys stämning tänkte jag. Sen håller han ljuset framför sig, sjunger "jag må hon leva", och sist sträcker han fram ljuset åt mig och säger att jag ska önska mig något. Jag blåser ut det, och gör som han säger. Klockan hade hunnit bli tolv, och min dag hade börjat.

Dagen D väcktes jag tidigt tidigt på morgonen av sång från tjejerna, vilket jag sagt åt dem att låta bli just för att jag ville upp tidigt och fixa mig, men de trotsade min vilja och gav upp deras sovmorgon för att gratta mig. Och ja, det värmde. Men de behövde inte, egentligen. In kom de, med en rund tårta som hade 17 ljus, sjungandes och bärandes på en illrosa korg - som innehöll allt annat än nyttigheter. Och jag som skulle börja mitt nya liv denna vecka, det sket sig totalt. Nästa säger jag bara, då jävlar. Denna torsdag fick jag, antagligen för första gången i mitt liv vad jag kan minnas, uppleva solsken på födelsedagen. Det kanske var just därför det inte riktigt kändes som att det faktiskt var min dag... I alla fall, efter frukost blev det dags för samhäll b, geografi och slutligen matte b lektion. På matten hade min "älskade" lärare Anna-Kari tagit med sig svensk daim som hon bjöd alla på, just för att vi dagen innan hade haft en diskussion om daim. Hyggligt av henne måste jag säga, mycket. Sedan springer jag på swahili läraren Lazarus ute på skolgården som säger; Josefin, come here, I got something for you, it's just a little thing. Jag öppnar den lilla bruninslagna påsen och ut kommer ett vitt pärlhalsband med ett fåtal gröna, röda och gula pärlor. Jag gillar det, men främst gillar jag hans omtanke med det hela. Det var ju nästan det sista jag förväntade mig om jag ska vara ärlig, sjukt gulligt av honom.  

Efter lunch var det utvecklingssamtal igen, vilket gick helt okej. Efteråt drog jag och ett par tjejer ut på gatan för att bege oss till Java och ta en fika, iklädda våra fotbollshattar - som vi burit på hela dagen. Vackert, nja, ett måste, ja. Väl framme på Java beställer vi in allt annat än grönsaker, med tiden fylls stället på med fler och fler elever från svenska skolan som kände för att fira mig lite. Vi har en mysig stund under parasollen och beger oss sedan smått rullandes hemåt mot internatet igen, där en slapp eftermiddag och kväll väntar. Av farmor och farfar fick jag deckare boken "flickan under gatan" som är skriven av Roslund & Hellström. Den ska bli spännande att ta sig igenom! Och i paketet av familjen som kom på posten fick jag brev, tidningar, t-shirt, lite underkläder, massa smycken, extra white tuggummi och sex and the city filmen - ljuvligt värre. Efter kvällsmaten vilade jag en sväng, med Cosmo i högsta hugg tillsammans med Lisa. Sheit, vad det var längesen man läste en svensk tjejtidning. Här kostar en Elle tidning mellan 100-140 svenska kronor, hemma runt 45. Alltså, är det inte direkt något man prioriterar i sin månadsbudget att investera. På kvällen tänkte vi kolla på film ett par stycken, men jag får åter igen besök av farbror Peter och Therese, deras vänner Anders, Ann och Simon. De hade just kommit tillbaka till Nairobi efter en veckovistelse på safari i Masai Mara och Nakuru. Det var riktigt trevligt att snacka lite Afrika upplevelser med dem, nu när det känns som att jag på ett annat sätt kan ta del av den diskussionen. Mitt i pratstunden med dem får jag ett samtal från mamma, pappa och syrran som sjunger så att deras stämband höll på att gå av! Haha, nej då, bara nästan. Strax innan de ringde kände jag verkligen hur mycket jag saknade dem såhär på födelsedagen, kom på hur skumt det var att inte fira med dem, vilket man liksom alltid har gjort. Men när jag fick höra deras röster blev allt bättre igen, synd bara att samtalet bröts efter en stund, men man får glädjas åt de minuter man fick. Av Pedda & Therese fick jag en slant fickpengar, vilket mamma även berättade att mormor och morfar fört in på kontot - tack, det behövs alltid. Jag vill även tacka folket som hörde av sig på sms och grattade, sånt värmer oerhört. Som sagt, ett stort tack för alla presenter, det menar jag verkligen. Efter att farbror och co begav sig mot deras hotell en tid senare kände jag för att avsluta kvällen med något utöver en vanlig film, monsun regnet hade just börjat slå ner över skolan, så det blev till att dra in i varma bastun, och sedan bada i poolen ett antal gånger innan jag blev tillräckligt slut för att inse att en film kanske inte vore fel trots allt. Så avslutades kvällen, i Nairobi, för första gången i mitt liv i solsken utan familjen, tillsammans med vännerna, en lugn och skön dag, jag är helnöjd.

Nästa dag hade jag min sista chans till att genomföra mig bok redovisning, och jag tog den. Det kunde ha gått bättre, men det kunde också ha gått sämre - jag är i alla fall stolt över att det är avklarat och överstökat. På fredagskvällen tänkte vi ta det lite lugnt, och hänga på baren Impala precis över gatan. Men, 21 års gränsen gjorde att vi inte fick beställa något. Istället drog jag, Julia, Aksel & Joel till den italienska restaurangen på Junction. Där käkar vi en bit pizza och dricker gott, har en lugn och mysig kväll. Väl tillbaka på internatet senare på kvällen känner vi lusten att fortsätta kvällen ett tag, så musiken sätt på, ljusen tänds och groggarna blandas. Dagen efter vaknar jag och upptäcker att mitt rum aldrig tidigare i världshistorien någonsin har sett värre ut. Bombnedslag, kan man lugnt sagt kalla det. Men, det var faktiskt värt det - jag gillar ju att städa, så för min del gjorde det inte så mycket.

Lördagen drogs sakta igång med filmen "mamma mia", och jag kanske är den enda som säger detta - men jag hade höga förväntningar på den faktiskt, så jag blev besviken. Visst, mysigt var den väl, men rätt b också. Framåt kvällen gjorde vi oss i ordning för att bege oss ut på party, var alltså dags att ta igen det vi inte kunde fira i torsdags just för att födelsedagen var på en vardag. Först åkte jag och tio andra personer och åt en god "kalsong" på italienska. Denna kväll valde vi att inte följa strömmen, förutom jag, Linnea, Mikaela, Julia, Lisa & Kevin drog alla andra på internatet till Blue Times där vi var helgen innan. Men vi kände för att skilja oss från mängden en aning, men mest för att komma bort lite utan alla andra. Och det var hur skönt som helst, riktig frihet liksom. Det enda negativa med kvällen var kenyanernas tendens till att vara en aning för närgångna, annars hade vi världens bästa "girls night out", plus Kevin då, men han ingår i tjejgänget typ. Natten skulle avslutas med ytterligare en efterfest på mitt rum, men vi kom på att vi var alldeles för utpumpade för det. Så jag, Julia, Lisa och Mikaela körde på lite deep-talk istället. Men det tog inte lång tid innan alla förutom jag & Lisa hade somnat, så vi låg och lyssnade på Timbuktu i all ära, samtidigt som vi fortsatte snacket. Men ett tag senare insåg även vi att sömn inte skulle sitta fel, så där somnade jag, med det största leendet på läpparna på ett långt tag.

Oj detta blev inte direkt ett kort inlägg, nu väntar plugget som vanligt. Alltså är det dags att avrunda, men som sagt - imorgon bär det av på fältstudievecka till Kisumu och Kusa, kommer inte ha med mig varken mobil eller dator. Är tillbaka på skolan på fredag, så vi hörs kanske då. Ha det så bra till dess ni där hemma, tänker på er varje dag.