joxliveinairobi

Tänkte skriva lite om senaste nytt här på skolan, i torsdags förra veckan genomled vi vår absolut sista skoldag med lektioner. Som i stort sett såg ut som alla andra torsdagar vi haft hela terminen, när klockan äntligen blev efter fyra och man insåg att det faktiskt var sista lektionen på dagen, var det många som sken upp i lycka. Egentligen vet jag att jag borde varit en av dem, en av dem som kände lättnad över att lovet faktiskt var här - men jag kunde inte känna att 100 kilo släppt från min kropp, just för att jag visste hur mycket skolarbete som väntade mig på lovet, eftersom att vi har tusen inlämningar och prov bland de första veckorna efter skolstarten i januari. Och med tanke på att jag verkligen ville kunna njuta av veckan i Mombasa, ville jag få gjort så mycket skolarbete som möjligt innan dess så jag slipper bära med mig alla böcker till kusten.

På fredagen var det dags för den riktiga skolavslutningen, som inleddes med lite tal av rektorn i rondellen då han önskade alla ett gott lov samt en god jul. Efter det begav sig folket till fotbollsplanen där en liten minigran var uppställd, det var alltså hög tid för dans runt granen! Kan faktiskt inte ens minnas senaste gången jag dansade runt granen, vi brukar alltid säga det på julafton att "sen ska vi dansa runt granen allihopa", men det slutar alltid med att det glöms bort av någon anledning. Det var faktiskt rätt kul att dansa runt granen, man kände sig som ett litet barn igen liksom. När dansen var avklarad kom tomten till skolan, som pratade en blandning mellan svensk-ryska typ, och verkade en aning smått påverkad. Barnen gladdes i alla fall åt den godispåse han hade med sig i sin säck, och det gjorde även vi så kallade "stora barn". Denna dag avslutades med fika som bestod av glass och chokladsås, samt mjuk pepparkaka.

Fredagskvällen spenderades med degande framför tv som snurrade ett tjugotal sex & the city avsnitt, tillsammans med det avnjöt vi en banankaka vi gått in för att baka - och resultatet på den, var magnifikt. Senare in på natten var det dags att ta farväl av min älskade vän Karl-Melker, som skulle ta ett tidigt plan hem nästa morgon. Det var hårt att inse, att man faktiskt aldrig mer kommer att ses igen, inte här i Kenya, på internatet, inte i Nairobi, aldrig igen. På något konstigt sätt var det värre att ta farväl av honom än när man för sista gången vinkade av friendsen där hemma, just för att man vet om att när man kommer tillbaka igen, finns de kvar precis som allt annat kommer att finnas i Falkenberg. Men det här som vi har här tillsammans, kommer man aldrig kunna uppleva igen, aldrig på samma sätt, med samma underbara människor. Att det är en tragedi att Melker lämnat oss, håller fler än jag med om. Han var solskenet i allas liv, som alltid spred glädje och lycka runt sig. Och i Melkers sällskap, kan man inte känna sig tryggare. Just därför var det så tungt, en så stor förlust. Håller tummarna för att vi ses igen i sommar, västkusten väntar på dig, Karl-Melker.

Lördagen bestod till mesta dels av intensivt pluggande, den sista skriftliga inlämningen i religion a slutfördes, och arbetet om Kenyas historia, är numera mer än halvfärdigt. Denna dag blev även halsen en aning värre, feber slog till och näsan började snora - fräscht, jag vet. Faktiskt första gången jag blivit riktigt sjuk i Nairobi, lite typiskt att det ska hände just under lovet, samtidigt ganska bra så man slipper missa en massa i skolan. Det blev alltså ingen utgång på lördagskvällen heller, sparar mig till nyår känner jag, fick faktiskt i mig nog under luciahelgen.

Söndagen var lika dryg som söndagar brukar vara, inte särskilt intensiva. Sjukan förföljde mig fortfarande, men pluggandet kunde som tur var genomföras ändå. Denna dag spenderades åt hemtentan i samhälle b, som innehåller tre stycken analysfrågor angående terrorism, de lyder; 1. Vad är terrorism? 2. Hur uppstår terrorism? 3. Hur ska man stoppa terrorism? Ja, ni förstår ju själva - detta tar tid att besvara. Analysera är inte riktigt min grej det heller, har aldrig gjort det tidigare i mitt liv innan jag kom hit. Så det känns lite nytt, men ingenting är ju omöjligt. Efter ett par timmar var fråga 1 och 2 avklarade, det var allt jag orkade med denna dag. Till kvällsmat fick vi julbord, som inkluderade knäckebröd, mamma scans köttbullar OCH felix ketchup! OM jag var lycklig, åh det var ljuvligt gott kan jag ju säga. Kvällen tillbringades i bastun, och poolbad med jämna mellanrum. Att basta var lite av en hälsokur som faktiskt gjorde både förkylningen och halsen bättre.

Måndagen startade som vanligt med frukost, efter det kollade vi klart på de två absolut sista sex & the city avsnitten, och efter den drog vi filmen. Riktig tjej dag blev det, och efter det kände jag för första gången på länge - att jag hör hemma här. Den känslan är inte lätt att få i ett främmande land, men då kom jag verkligen på att jag trivs. Det var ett tag sen jag kände så. Hemlängtan har istället upptagit en del av mina tankar och känslor, visst det är mänskligt att längta hem - samtidigt som jag inser att det inte tjänar någonting till. Egentligen bara slöseri med tid, jag befinner mig i Kenya, har bott här i ungefär 4 månader, och återvänder till Sverige igen om ca 6 månader. Denna tid i mitt liv är bara nu, och aldrig igen. Därför måste jag ta till vara på den, och inte ödsla mer tid på att längta hem. Om cirka 5 veckor kommer familjen ner, det kommer kännas skumt. Folk som har sina föräldrar på besök nu säger att de inte är någon höjdare, att det mer känns konstigt att ha dem här i ens vardag som man vant sig till, den vardagen som inte hittills inkluderat familjen, utan den vardag då man än så länge klarat sig själv. Många säger även att det är så knäppt hur snabbt man ställer om sig själv, från att vara den man är här till att återgå till den man var hemma bara för att familjen kommit. Ska bli spännande att se hur fallet blir för min del, trots att många säger att det inte är någon höjdare att ha päronen här, ser jag självklart fram emot att träffa dem otroligt mycket! Måndagskvällen spenderades i soffan med Lisa, kollade på Bruce den allsmäktige. Det fick mig verkligen att minnas kvällen hemma i soffan i Olofsbo när vi hyrt den, kommer ihåg pappas gapskrattande, som om det vore igår.

Idag, tisdag, försöker jag inse att det är julafton imorgon. Vilket faktiskt är riktigt svårt. Idag fyller Tim där hemma år! Ett stort grattis till älskade Tim! Hoppas du fick mitt sms =) Vid frukosten imorse kom Lisa bärande på ett kuvert, i det var världens vackraste bild på chefen Jonas hemma i Olofsbo och hans fru Therese, från deras bröllopsdag. De tackade så mycket för omtanken, personalen på tempo gav dem en liten present bara. Kortet var så vackert, så vackert! Och hennes klänning skulle man ju kunna mörda för - helt klart det vackraste brudparet jag skådat i mitt liv! Tack så otroligt mycket för kortet, det värmde verkligen. Idag väntar ännu lite pluggande, nämligen ett geografi arbete om torka. Hoppas på att kunna slutföra det idag, imorgon är det som sagt jul, och då vill man inte spendera dagen med plugg känner jag. Som sagt, hem till rektorn blir det. Ser fram emot detta, skriver mer på torsdag. GOD JUL ALLESAMMANS!

Uppdatering Juldagen;

Julafton, morgonen började med den vanliga frullen på skolan, alltid likadan i princip. Efter den blev alla en aning rastlösa, jag satte mig och finslipade geografi arbetet om torka, Lisa fick lite smått damp på mig för att jag pluggade på "heliga" julafton, men vafan har man inget annat för sig så. Mottog även samtal hemifrån, fick höra mammas och pappas röster ett tag. Det var svårt att prata denna dag, blev rätt överkänsligt. Med gråten i halsen var det inte lätt att hitta orden, jag längtade bara hem. Till jul, och jag som egentligen typ hatar jul. Ändå ville jag hem, men men. Efter ett tag ringde det igen, då var det syrrans tur att önska mig en god jul. Alltid lika kul att snacka med henne, om mindre än 5 veckor är de här, hela familjen Joxelius samlad i Kenya. Jag längtar. Mitt uppe i gråtandet tittade Matilda in, med en julklapp - på lite ploj. Såpbubblor fick jag, fett kul var det att blåsa, fick en att känna sig som ett litet barn igen alltså. Tackar för den omtanken =) Lite senare på eftermiddagen körde vi iväg mot rektorns hus, där julfirandet väntade. Som välkomstgest bjöds det på glögg och pepparkakor som tilltugg. Små minglade något innan det blev dags för att spela kubb. Första omgången förlorade mitt lag för att rektor Per råkade träffa kungen, hur lyckas han liksom - men andra gången slog vi dem med ett rejält försprång. När kubbspelet var över satte vi oss ner vid sofforna och kollade på kalle anka (årgång 1993) med en massa julgodis nära till hands. Mitt i kalle blev det strömavbrott, sjukt typiskt, men den återkom efter ett par minuter. Efter kalle var nog alla lite smått mätta efter julgodiset, men då var det hög tid för det traditionella julbordet - som faktiskt innehöll i princip allt som ett svenskt gör. Kändes nästan som att man var hemma där, ett tag. Halvspruckna som vi var efter maten slog vi oss ner vid brasan ute på trädgården för att små snacka något, rektorn stack ut och köpte expressen - klassikern. Efter ett tag kom han tillbaka iklädd rött från topp till tå, med skägg & en säck. Han delade ut julklappar till alla runt elden, inklusive mig. Från rektorns dotter Isabelle fick jag en klapp med ett rim på, det stod - kanske du vill vara hemma? Skriv då om ditt dilemma. Det var alltså en lite minidagbok i paketet. Den andra klappen jag fick var från Per & Desirée och i den fanns ett presentkort på media store inne på junction, där finns allt från iPods till böcker och skivor etc. Den presenten tackar jag för! Blev fett chockad när tomten sa "God Jul Josefin", den hade jag inte räknat med. Efter julklappsutdelningen lutade vi oss tillbaka och njöt av den mysiga stämningen, det tog inte lång tid innan Desirée kom och sa "nu är det dags för efterrätt", tror inte någon fick ner mer eller var särskilt sugen, men av artighetsskäl tvingade man ner lite marängsviss. Nära spyfärdigheten serverades lite senare kaffe med lussebullar och mjuk pepparkaka. Det var ett under att man lyckades hålla allt inne, det ville egentligen ut... Lite senare på kvällen rullade vi hem till internatet igen, där kollades det på Björn Gustavssons samlings dvd, och många skratt förgyllde den sena julaftonsnatten kan jag lova.

Denna torsdagen inleddes med lite förberedelser för packningen till Mombasa, lite geografi plugg och allmänt chill. Idag är min första icke sjuka dag sen typ en vecka tillbaka, så nu inför Mombasa är jag frisk som en nötkärna! Om ett tag ska vi hem till boarding föräldern Louise och käka ännu mer mat, gott ska det bli! Imorgon på förmiddagen är vi bjudna på brunch hem till ytterligare en boarding förälder, nämligen Peo och hans fru Fajsa. Imorgon kväll tar även jag, Samuel & Mikaela nattåget till kusten, mycket spänning i magen nu - hur ska denna resa sluta egentligen, ja det återstår att se. Kontaktbar kommer jag inte att vara den närmaste veckan, uppdaterar mer väl tillbaka i Nairobi igen, återvänder på kvällen den 2e januari, då ett nytt år inletts - med en massa nya möjligheter. Idag var det exakt fyra månader sen jag satte min fot i Kenya. Om lite mindre än 6 är jag hemma igen! Allt för mig, kusten väntar! Ta hand om er där hemma, hoppas ni har ett bra jullov, vi hörs snart igen, er Josefin.

GOD JUL (i efterskott) & GOTT NYTT ÅR FOLKET!