Då var det dags igen
Yes! Back in business igen, känner mig rätt usel på att uppdatera här, ska försöka förbättra det en aning. Överdrivet mycket har inte inträffat sen sist... Nu ska vi se om mitt minne är med mig idag, hum - förra veckan var det skolfoto dags på tisdagen, och det gick väl helt okej skulle jag säga. Kan inte påstå att jag trivs med att ta skolfoto, men men, det är ju trots allt ett fint minne från året här i Kenya, med alla elever på så att man inte glömmer av alla sköna personer man gick här med. På eftermiddagen tog vi en matato tur ut till Langata igen för att hänga lite i Johns lägenhet i Carnivore. Återigen var det skönt att ta sig utanför skolans murar för att känna på det Kenyanska ungdomslivet som man inte vill gå miste om under sin vistelse här.
Onsdagen drog igång med ett matte b prov, jippie. Denna gången var det på lite geometri och sånt, vilket inte var riktigt lika svårt som det förra provet på linjära funktioner. Måste säga att det var det skönaste provet jag någonsin genomfört i mitt liv! Dels för att vi inledde provet med att käka kanelbullar som vår älskade Anna-Kari bjöd på, och dels för att vi hade lite små konversationer under provet, dock inte om provet såklart. Men stämningen var så avslappnad och skön liksom, mitt hyperaktiva jag kom fram en del. Läraren kom fram till en liten sak under provet med, som jag hört en del förut - att mitt humör verkligen smittar av sig på omgivningen. Så när jag har en dålig dag, går det ut över andra (vilket inte känns särskilt kul att höra), men när jag har vaknat på rätt sida är det underbart! Våran så kallade ig mattegrupp har även fått ett litet smeknamn av Douglas, vi är numera kallade MFR, som står för "matte for retarded". Sen existerar faktiskt ett till smeknamn, FSJ, som står för "freak show jox", nu kanske ni blir lite fundersamma där hemma, men det är nämligen såhär att jag har en tendens till att ha riktigt kul emellanåt på mattelektionerna, och som sagt, ibland kanske man blir lite väl hyperaktiv, men oftast inte på ett dåligt sätt som tur är.
I torsdags var det dags för luciafirande på skolan, och förlåt mamma - men lucia sånger kan vara det värsta jag vet ibland... Men men, lussebullar och pepparkakor fanns där, julstämningen var på topp! Inte nog med det, på kvällen var vi även hembjudna på julfirande till den svenska ambassadörens hus, där var det julbord! Kan ju lova er där hemma att knäckebröd aldrig tidigare smakat så gott som då! Och inte nog med det, köttbullar fanns även! MUMS! Ketchup fanns det dock inte, och det var ju inte precis den att man vågade fråga ambassadören, äsch klaga ska man ju inte göra, det gick faktiskt att äta ändå =) Eftersom att vi på skolan var lediga dagen efter (antagligen med tanke på att det serverades gratis sprit till alla under kvällen, förstår jag om lärarna hade haft svårt för att ta sig upp dan efter), men i alla fall, efter den utsökta middagen drog vi på skolan vidare mot the village market som låg ett stenkast därifrån, för att slå oss ner och fira lite att vi bara hade 4 skoldagar kvar innan lovet. Så där slutade den torsdagskvällen. OJ! Nu höll jag nästan på att glömma - på torsdagen i skolan fick vi även tillbaka matte b proven, och gissa vem som fick g? ÅH! Jag blev helt totalt överlycklig. Så grymt skönt att jag klarade det alltså, det förväntade jag inte riktigt mig. Nu är det bara nationella kvar som måste fixas!
På fredagen kom våra Kenyanska friends på besök till skolan, visade runt dem en del, sen satt vi bara och tog det lugnt. Med tanke på att vi var ute på torsdagskvällen och skulle ut till pavement på lördagen, tänkte jag till en början stanna hemma på fredagskvällen och basta lite eller kolla på film. Men, under eftermiddagen fick skolan besök av ett tjugotal svenska byggkillar från Kattegatts gymnasiet i Halmstad, och eftersom att de bara skulle stanna till nästa dag blev man lite smått tvungen att hänga med ut. Liksom, hur ofta får man den chansen att partaja lite i Kenya med folk som bor en halvtimme från en där hemma? I alla fall, kvällen inleddes med en vacker arrangerad middag på en italiensk restaurang precis intill utestället Casablanca. Kvällen hade ett syfte att vara tillägnat Örebroarna som åker hem denna vecka... Det var bordsplacering, man fick en ros som välkomsthälsning, och kvällen gick till lite i "nobel stuk", ett par nomineringar ägde alltså rum under kvällens gång. Tänkte ta upp den jag skrattade högst åt, och det var "årets ljushuvud" - där de läste upp ett par citat som denna person sagt; "Lord of the rings, är inte det typ en dansfilm?" "Stockholm ligger väl på västkusten?" "Fan vad bra att här finns svenska kanaler på skolans tv, annars hade man ju saknat svenskan!" (typ som att eleverna på skolan INTE pratar svenska...) "I sommar ska vi åka på en eurotripp till USA". Ja, det finns ju sisådär rätt många fler citat denna sköna människa råkat kläcka ur sig, hennes starka sida är inte att tänka efter före om man säger så. Priset gick till ingen mindre än, Lisa Ackermann! Min alldeles egna korridors granne och flygbuddie. Jag är stolt över henne, så stolt.
Kvällen fortsatte efter en pasta mättad mage med att dra över till Casablanca, där en catwalk var i hög fart! Alla fick gå som ville, och skolans stolthet på the runway var helt klart Axel Sundberg, även kallad Pungen! Så jävla klockrent var det alltså! Väl hemma fortsatte festandet till sent in på natten, byggarna var på g och vi tog till vara på den lilla tid vi fick spendera med dem. Lördagsmorgonen var inte riktigt lika kul att vakna upp till, men det gick det med. På dagen hände inte mycket, alla segade mest runt och laddade till utekvällen som väntade - den absolut sista med Örebroarna... Väl inne på Pavement, tog det inte många timmar innan hälften av folket på skolan låg på toa och spydde, anledningen till det var att shotsen uppe i vip-baren endast kostade 20 shilling, alltså 2 svenska kronor! Helt stört! Så det blev ju en och annan, hela tio för min del - baktanken med det var en shot för varje poäng jag fick på matte provet. Haha! Det blev en rätt galen kväll, som tur var hann alla nyktra till innan bussen kom och hämtade oss, mycket tack vare att vi fick stanna ute en timme längre än vanligt denna kväll. Tacka gudarna för det... Ja, hela 3 utekvällar blev det denna helg, vilket inte jag är van vid. Så söndagen, var nog den segaste dagen i hela mitt liv.
Vet fortfarande inte vad som händer på julafton, lutar åt att spendera den dagen hemma hos rektorn med typ 100 andra, där man får en ganska klassisk jul med glögg, pepparkakor, julmat och kalle anka. Frågan är bara om det verkligen är det jag vill. Vissa snackar om att vi ska ut på julafton till blue times, frågan är om man verkligen vill gå ut på julafton, det har man liksom aldrig gjort förr. Eller så råkar man helt enkelt bara glömma av julafton, vaknar den 25e och typ ooops, var det julafton igår? Ojdå! På ett sätt skulle det vara så sjukt skönt att slippa jul totalt i år när man har chansen, på ett annat sätt inte - samtidigt vet jag att det kommer att bli deppigt hemma hos rektorn för att man inser att man inte firar med sin familj, vilket man gjort sen man föddes... Har ingen aning om hur jag ska göra, men det blir säkert bra det med, eller något.
Nico har precis stuckit till thailand, hoppas hon får det toppen där! Alex är redan på plats i thailandet, tänker på er over there. Håller tummarna för att mich vinner på lotto så att hon kan komma hit en sväng på lovet så att hon slipper vintern i Sverige. Det hade varit för bra för att vara sant i och för sig, men drömma går ju alltid, eller hur?
Idag åkte de första eleverna ifrån skolan, och de kommer aldrig mer tillbaka. Linus Mossberg, Emma Höglund och Sara Askerlund, tyst minut för dem alltså. På lördag drar även Sara Andersson, Lovisa Weckström och Karl-Melker Ögren. Sheit vad saknade de kommer att bli, vilka ska då ta över skolans mest musikaliska personligheter. Och vem ska man söka efter en upplyftande kram av när Melker inte längre är i närheten... Sjukt är det, att inse att de faktiskt inte kommer att komma tillbaka till skolan, någonsin.
Jag saknar pappa, mamma och syrran.
Avslutar detta inlägg med ett utdrag ur boken "älska dig själv";
"Folk anklagar alltid omständigheterna för vad de är. Jag tror inte på omständigheterna. De människor som tar sig fram här i världen är de människor som ger sig ut och letar efter de omständigheter de vill ha, och om de inte kan hitta dem, så skapar de dem själva." Citat av George Bernard Shaw.
